Är en aning stel efter att inatt ha krypit ner i Ebbas lilla säng när hon inte kunde sova. Hällre stel än trött inte sant?
Jag står inför veckans allra längsta dag! Kommer knappt få träffa Ebba idag eftersom jag inte är hemma förrens 17-tiden och ska på möte hos xtravagansa klockan 17:45.
Ni kanske förstår att Tisdagar är en dag jag ogillar skarpt?

Jag är ändå tacksam över att jag studerar, tänk de som är ensamstående eller har heltidsjobb båda två och är tvungna och lämna barnen på dagis mellan 07-16.
Men ändå när hon har tid mellan 08-15 varje dag så känns de länge! (Iofs blir hon nästintill alltid hämtad 13:30-14:00) Nu har mitt jäkla schema utökas med en till lektion och de innebär att Ebba kommer få va på dagis till 15:30 på Torsdagar. Dom på förskolan träffar min flicka mer än mig och de känns inte bra, men som sagt jag kunde haft de värre.