Jag är hemma på en liten visit över natten, jobbhelgen är i full gång och jag måste säga att de jag ogillar mest är att göra en heldag, gå hem på kvällen och sedan komma tillbaka morgonen därpå för att beta av ett dygn. Det innebär ju att det blir två dygn ifrån barnen nästan och det har jag väldigt svårt för. Imorgon gör jag mitt sista pass på sommarens schema och sedan får vi se hur många fler det blir och vad det blir annars i framtiden.

 

Just nu känner jag mig väldigt ledsen och besviken, känslorna kan komma från ingenstans eller utlösas av någon liten motgång. Det känns nästan som om man åker bergochdalbana känslomässigt eftersom det hoppar så fram och tillbaka. Jag önskar ibland inerligt att jag kunde stänga av, inte ta åt mig och bara blicka framåt men det funkar inte att göra så för mig.

Det enda jag kräver just nu är respekt och när tillochmed det blir svårt att ge mig så vill jag bara lägga mig ner och bryta ihop ett tag.

Känner det är svårt att formulera ihop ett inlägg just nu så istället ger jag upp och kryper ner i soffan med djuren framför några avsnitt sons of anarchy <3