Mitt kaos, mitt liv.

Jag undrar många gånger när karusellen ska sluta snurra, när jag ska få lugn och ro. En sak kommer aldrig ensam, utan problemen fortsätter strömma in och jag önskar jag kunde trycka på en paus knapp.

Jag behöver mer tid med barnen för att dom ska må bättre på alla plan. Problemet är bara att kombinationen praktik på annan ort inte ger mig så stora marginaler att spela på. Jag har mina timmar som jag måste genomgå för att bli godkänd och nu när jag är på upploppet för min utbildning så vill jag inte ta en paus heller. Jag vill vara hemma mer och lägga alla mina resurser för att ge barnen mer tid och bättre resurser för en lugnare vardag, men jag vill även bara göra klart min utbildning som jag kämpat röven av för att klara såhär långt.

Att ha ett barn med lite andra behov innebär konstant uppsyn och ett väldigt tålamod och lugn för att göra vardagen mer hållbar. Problemet är bara det att detta resulterar att jag knappt får tid till Ebba som ibland tycker att jag endast bryr mig om Hugo.
Hur tusan får man ordning på en situation som denna utan att ha ett trollspö och kunna klona sig själv?
Jag känner nästan snart att jag är på väg in i den berömda väggen...


Dagarna går sakta framåt.

Fredag och trots att jag jobbar kvällen imorgon så är kroppen mentalt redo för helg och ledighet. Jag vill bara att perioden med praktik snart ska vara över,
för den tillsammans med allt annat kaos i mitt liv gör att jag nästintill gått in i väggen. Även om jag satsar på att ta en dag i taget och göra en sak i sänder så är det alltid saker i bakhuvudet som stör och stressar mig. Det är för mycket som ska göras och alla grejer är beroende av mig för att ordnas.

I helgen väntar barnhelg, jag hoppas den blir lite mindre kaotisk än vanligt och att de fina stunderna överväger det dåliga och att jag på något mirakulöst vis ändå kan ladda batterierna under söndagen iallafall. Jag ska kramas med barnen som bara den, jag hinner knappt träffa dom alls just nu känns det som.

Önskar er alla en fin helg.


Mitt minsta lilla underbarn.

Veckan är återigen igång och jag fick en liten chock när jag under söndagen fick reda på att vi hade en dokumenationsuppgift som skulle vara färdig och inlämmnad och kopplad till teorier och begrepp under onsdagen. Jag visste om uppgiften, men hade helt missat tidpunkten för inlämningen. Så det blev hektiskt att försöka knåpa ihop något med Hugo hemma igår och idag har jag varit på praktiken på sjukhuset hela dagen, får hoppas uppgiften duger trots allt.
 
Imorgon väntar ännu en ledig dag hemma och jag ska till bvc-psykolgen med Hugo, det är egentligen bara ett kort litet möte där min och hans lek ska filmas och sedan utvärderas av psykologen inför vårt nästa möte. Situationen med honom går framåt och vi jobbar på, men det tar både energi och tid. Han är mitt alldeles egna lilla underbarn som många gånger har energi så det räcker för hela grannskapet och känslorna utanpå kroppen. Detta resulterar stundtals i mycket ilska och tårar men även stor lycka och empatisk förmåga. Han är mycket av allt helt enkelt - älskade lilla vän <3
 
 
 

En härlig lördag.

Jag är frisk, eller ja små förkylningsymtom är kvar men jag mår äntligen bra igen. Tur att jag hann bli frisk till igår eftersom jag och Henke hade planerat en trip till Göteborg för brunch.
När vi väl hittat dit  (efter ganska så många felkörningar) så strosade vi runt i hamnen. Jag älskar sådant medan min kärkek blir alldeles för rastlös, haha men vi fick iallfall njuta av omgivningen i en halvtimma innan han tröttnade. Inne på hotellet så bjöds det på brunch-buffe och bubbel till maten, och även om maten inte var någon wow-upplevelse i sig så var det härligt att komma hemifrån och bara ta färdiglagad mat och slippa plocka undan efter sig. Efter vi var mätta så åkte vi vidare och shoppade lite, barnen som fik grejer i vanlig ordning. De har lyckas växa ur nästan alla sina byxor och skorna var slitna, så nu har vi fått fylla på med lite nödvändigheter iallfall. Resterande tid av dagen satt Henke framför datorn, jag sorterade lite kläder och senare framåt kvällen satte vi på en film på Netflix och plockade fram räkor och kräftor - en helt okej lördag med andra ord.
 
Idag kommer barnen äntligen hem, kaoset är tillbaka och vardagen kommer rulla på fort som bara den igen. Jag får återigen bli bättre på att stanna upp och vara i nuet för att må så bra som möjligt. Det är verkligen lättare sagt än gjort men om man väl har börjat tänka på det så antar jag att man är en bit på väg iallafall.
Ska fortsätta dricka lite kaffe nu och sedan kan jag med gott samvete krypa ner i sängen en stund till och ladda batterierna inför en kommande hektisk vecka.
 
 
 

Sjukdomstiderna fortsätter.

Vad passar väl bättre än soppa när man är sjuk? Denna gjorde jag med champingjoner, en gul lök, två grönsaksbuljongstärningar, vatten, grädde o lite salt och peppar och lät koka upp efter att ha fräst löken och svampen i lite smör - enkelt och gott.
 
Jag är hemma öven idag, det här viruset gjorde mig verkligen jättedålig och igår fick jag även feber. Feber är något som min kropp ALDRIG har, och då menar jag verkligen att det drabbar mig var 5-10 år ungefär. Så när det väl sker så är jag inte sådär jättetuff direkt. Men jag härdade ut utan värktabletter ihopp om att kroppen skulle göra sig av med skiten fortfare då (eftersom feber trots allt är kroppens försvar) och idag mår jag något bättre. Jag känner mig fortfarande som om jag har blivit överkörd av en buss och jag har sovit två timmar under dagen, men ingen feber och inte lika extremt tryck över bihålorna. Jag tror det börjar vända nu och att tillfriskandet är på gång.
 
Ska försöka ta mig iväg till affären idag, storhandla inför nästa vecka och även fylla på så man kan göra lite gott till ikväll och tända ljus och bara vara tillsammans. Jag gissar på att vi kommer sitta i var sitt hörn i soffan, han med datorn och jag framför någon film och att jag dessutom somnar i soffan och missar delar ur filmen. Men det är vardag och det kan vara ganska skönt efter veckan. Imorgon väntar dessutom brunch med bubbel i Göteborg vid hamnen, tills dess hoppas jag att smaksinnet kommit tillbaka.

Virus - Emmelie 1-0.

Jag får erkänna mig besegrad av förkylningen, fem timmar klarade jag igår innan jag blev hemskickad av min handledare. Ögonen rann, näsan rann och huvudet gjorde fruktansvärt ont och jag kan inte gå in till patienter vars immunförsvar redan är nedsatt med detta viruset i kroppen. Det är inte heller bättre idag, vilket betyder att jag kommer förlora 7,5 viktiga timmar även denna dagen. Jag som ALDRIG blir sjuk, VARFÖR ska det hända nu när jag verkligen inte har någon som helst möjlighet att vara hemma? Dagen har jag tillbringat på soffan kollandes på serier och sovande, jag som aldrig sover mitt på dagen. Ute är det sensommarvärme och 25 grader och jag svär lite tyst inombords för att jag inte har möjlighet att ta vara på en av de sista varma dagarna för i år.
 
Tur i oturen så åkte barnen till sin pappa igår, jag saknar dom redan eftersom det var längesedan vi körde ons-sön iväg som vi egentligen har bestämt. Men i nuläget hade jag inte haft energi till syskonrbåk och energi till skyarna.
Drar täcket ännu mer över huvudet och myser med djuren i sängen och hoppas ni andra får hålla er friska iallfall, kram på er.
 
Får tvinga med mig Henke med filt och njuta av solnedgång om jag orkar sedan, för att känna att man inte missar allt detta underbara.
 
 

Hej virus!

Mitt i veckan, och jag blir väckt runt fem och kan sedan inte somna om. Jag ska göra kvällen på sjukhuset idag vilket innebär att jag inte kommer vara tillbaka hemma i Alingsås förens midnatt, det blir minst sagt spännande och se hur det kommer gå ikväll. Häromdagen när jag satt och räknade på min timmar under kommande veckor på min praktik så insåg jag att jag ligger lite i underkant, vi ska nämligen hinna med att göra 35 timmar i veckan. Det kommer bli tight men så länge man inte blir sjuk så ska det nog gå och få ihop, varpå jag säger att jag blir aldrig sjuk så det ska nog inte vara någon fara. Igår eftermiddag efter en hektisk dag så kände jag att det började skava lite i halsen och på tåget hem slog förkylningen till med full kraft, halsont, huvudvärk och snuva - hej virustider!
Jag kämpar på, dricker te och hoppas jag ska orka tre intensiva dagar till innan jag får vila i helgen. Som ni kanske förstår så kan jag verkligen inte vara hemma och kurrera mig.
 
Får iallfall dricka kungligt i min nya mugg från Gynning deisgn, sprang förbi den blåa skönheten i måndags och blev helt förälskad.
 

Ekorrhjulet är i rullning.

Alltså förlåt, men den där tiden och motivationen för att sätta sig ner och knåpa ihop ett par rader finns verkligen inte. Hela dagarna är jag hemifrån, från typ mitt i natten till sena eftermiddagarna. På gyn kämpar jag på att få mer självförtroende i min blivande roll som sjuksköterska, jag behöver tro mer på mig själv och inte vara rädd för att misslyckas känner jag. Det där berömda ekorrhjulet är i full rullning, praktik, pendla, göra mat, förbereda inför morgondagen och sedan försöka ha hand om barnen som tycks bråka konstant. Jag kommer vara ett vrak efter denna perioden och jag tar bara en dag i taget och hoppas verkligen att det räcker hela vägen fram.
 
Igår skulle vi åkt på kalas och haft och göra ett par timmar, tyvärr blev det inställt i sista minuten och jag fick snabbt försöka hitta på något annat att göra. Vi skrev tidiga önskelistor till Tomten och gick upp till skogen och lämnade dom under ett par stenar så Nissarna kunde hitta dom och ge dom till Tomen i tid. Det önskade sig blandannat : telefoner, studsmattor och en boll som man kunde sparka hela vägen till rymden.
Haha man kan inte annat än skratta åt Hugos alla önskningar han haft genom åren.
 
 
 
 

Träningsvärk.

Efter en ridtur på två timmar i lördagsså känns det i kroppen idag vill jag lova, det var nämligen ett x-antal år sedan jag satt på hästryggen senast. När jag var yngre så spenderade jag varje ledig tid i stallet, o när jag var 14 år fick jag min egen häst. Livet kom imellan och jag sålde henne, fick barn och började studera och tiden för mitt intresse har helt enkelt inte funnits alls. Därför var det extra roligt att få komma upp på hästryggen, bara dundra fram på små grusvägar i skogen och verkligen bara vara i nuet. När jag rider är det nog enda gånger som jag lever här och nu, och egentligen borde jag nog syssla med sånt mer ofta för att kunna stressa av.
 
 Jag känner mig inte mentalt redo för att ha praktik redan, men jag får ta en dag i taget och göra det bästa av situationen, hade min placering varit närmare hemma så hade jag endast sett fram emot det, nu innebär en dag 7-16 att jag tidigast kan vara på plats i Skövde vid 08 pga att tågen inte går tidigare, samt att jag är hemma sent. En helt vanlig dag kommer jag snitta 0540-1830, bara tanken ger mig ångest.
Hoppas få ett gott första intryck av avdeling och personal idag, så får jag ta en dag i taget under kommande veckor.
 
Igår innan läggdags så lagade vi hemmagjord pizza, åt framför tvn och kollade film - mysigt avslut på veckan.
 
 
 

Mycket information på kort tid.

Herregud vilket käftsmäll att komma tillbaka till skolan och pumpas in med information, och den där förbannade pendlingen har jag då inte saknat under min sommar på sjukhuset i hemstaden.
Jag har gått 2 av 3 år, och är på upploppet nu så att ge upp finns inte med på kartan även om det är det jag känner för att göra flertalet gånger under veckan.
Jag ser fram emot min praktikplats på gyn, eftersom jag i framtiden drömmer om att utbilda mig till barnmorska så är ju det lite rätt plats att vara på. Jag och en till student ska arbeta i team och ta hand och ansvara för egna patienter, men självklart finns handledare att rådfråga på plats. Det känns som ett stort ansvar och lite läskigt, men jag tror det kommer vara grymt lärorikt och jag kommer lära mig massor. Nu hoppas jag bara det praktiska löser sig, med tanke på att hur mycket jag än vill så kan jag inte vara i Skövde till 07 eftersom första tåget lämnar Alingsås 06..
Under veckan har jag fått läsa in mig på de gynokologiska besvär man kan drabbas av, för just denna delen har vi inte gått igenom alls mycket på utbildningen.
 
Barnledig, vaknar tidigt som attan och inser att det regnar, jag som äntligen efter massor av år från sadeln ska iväg på turridning med Henriks syster, ser fram emot två timmar på hästryggen och hoppas självklart vi slipper regn.
 
Bara att börja läsa, hoppas denna placeringen kan ge mig mer mersmak så jag vet om jag vill studera vidare till barnmorska senare för ytterligare 1,5 år i skolbänken. I nuläget känner jag mig rätt klar med studier, har pluggat i många år innan högskolan för att bli behörig för sjuksköterskeprogrammet.
 
 

Och så var helgen slut.

Helgen sa swosh och så var den över och imorgon ringer klockan 04:50 och jag ska ta tåget till Skövde för första gången på tre månader, jag har inte saknat pendlandet på tolv mil enkel resa. Dessa sju kommande veckor kommer bli tuffa, jag kommer knappt ha tid hemma alls och det kommer vara både fysiskt och psykiskt påfrestande att vara borta så mycket.
Dagen har varit mentalt påfrestande och det mesta har gåt på rutin, jag har lagat tre middagar för att underlätta de kommande dagarna. Jag har suttit vid köksbordet och försökt att underhålla barnen med pennor och papper, även spenderat en lång tid uppe på rummen för att leka och bygga med lego, även varit på pokemon jakt i stan tillsammans med grabbarna mellan regnskurarna.
Får nog vara nöjd med allt jag orkat med idag ändå, men mentalt har jag nog varit lite avstängd och bara kört på känn. Vissa dagar får det vara helt okej, även om man stundtals känner sig som världens sämsta mamma...
 
Tänder ljus, kryper ner och försöker ladda upp batterierna.
 

Min snart femåriga pojke.

Godmorgon.
Äntligen väntar helg, och sommarvärme utlovas dessutom idag med. Jag har varit ledig i en vecka nu, och jag skulle med handen på hjärtat behöva mycket mer ledighet än så men på måndag drar vardagen igång.
Min största oro ligger nu hos Hugo, han är en helt annan person på förskolan och miljön där gör honom uppenbarligen stressad vilket resulterar i många konflikter. Jag försökte i våras kolla på andra förksolor, men fullt överallt i närheten. Jag är ju tvungen att lämna honom, något annat alternativ finns helt enkelt inte. Hjärtat går i tusen bitar när jag tänker på hur mentalt påfrestande det är för honom med så mycket intryck under större delen av dagen. Jag är tacksam för min familj, som försöker hjälpa till att hämta honom tidigare så dagarna inte blir lika långa. Igår gick jag till biblioteket och lånade tre olika böcker "explosiva barn" "att lära sig bemöta explosiva barn" och "bråkiga barn". Alla tre är skrivna mer riktat till pedagoger/studenter och svåra att ta sig till och förstå fullt ut som förälder. Konceptet tycks ändå vara att hjälpa Hugo att vara i situationer där han kan lyckas och agera lugnt och med större tålamod och förståelse.
Kanske någon vet en annan och mer lättläst bok som kan vara värd att låna?
Allt jag vill är att vardagen för min snart femåriga son ska bli lite enklare, han som förövrigt är världens enklaste människa att vara med ensam, empatisk, kärleksfull och uppmärksam - min fina lilla Hugo <3
 
 
 

Mitt i veckan.

Godmorgon mitt i veckan.
I måndags fick Ebba spendera sin första dag i tvåan, som hon sett fram emot detta. Tvåorna har nämligen slöjd och idrott två gånger i veckan istället för en. Igår när jag hämtade hem henne beklagade hon sig lite om hur svårt det var nu, jag försökte förklara för henne att allt är svårt innan man lärt sig. Jag tror hon är likadan som mig, jag vill gärna bli bäst på det jag gör på en gång och har fått mig ett par törnar när jag inser att det inte riktigt kan fungera så i verkligeheten, den envisheten har dock tagit mig dit jag är idag och det får jag väl vara tacksam för.
 
Idag ska bägge barnen till både fritids och förskola och jag ska sätta mig ner och skriva ett skolarbete, första gången på flera månader som jag sysslar med något som är relaterat till skolan. På måndag kör det igång igen, termin 5 och sista året på sjuksköterskeprogrammet. Jag ser fram emot att bli färdig, men jag får ångest och klump i magen av alla problem det faktiskt innebär att studera på annan ort och pendla 12 mil enkel väg. Det fungerar någorlunda de tider jag endast har föreläsningar, men under mina praktikperioder är det ett helvete eftersom man aldrig är hemma. Nu väntar sex veckors praktik på gyn-avdelningen i Skövde..
 
 
 

En överraskning.

Alldeles nyss kändes det som om barnen åkte iväg och idag är det redan söndag, hur är det möjligt?
Jag hoppade in på ett extrapass på IVA i fredags och där försvann ju den dagen på ett kick, igår hängde jag med Henke i tatueringsstudion hela dagen och hemma sedan kraschade han framför tvn och jag fick göra hans sällskap. I fredags passade jag och Henrik på att storstäda vardagsrummet och det gör mycket för helhetsintrycket eftersom man ser rätt in där när man står i våran hall.
Under senare delen av kvällen så tvingade Henrik ut mig på promenad med hundarna, han förklade att jag inte fick komma tillbaka förens han hade givit sitt godkännande i form av ett sms. Jag suckade och tog på hundarna i kopplet och gick ut i mörkret (när tusan blev kvällarna mörka föressten?)
Väl hemma igen så möts jag av en stig med rosenblad som leder ut till vår baksida, där ute har han flyttat bort möblerna och bäddat med madrasser, kuddar, täcken, filtar och en massa värmeljus. Han kan verkligen överassak och göra mig glad djupt in i själen, finns verkligen ingen som någonsin gjort sånna fina saker mot mig tidigare. Så där ute låg vi och kollade rätt upp mot sjärnhimlen och bara höll om varandra. Den gesten kommer jag leva på ett bra tag när vardagskaoset drar igång igen.
 
 
 
 

När barnen åkt iväg..

Barnen åkte till sin pappa igårkväll och jag har den där blandade känslan inombords, en del av mig vill bara hämta hem dom och jag vill ha koll och veta helt säkert på att de har det likadant där som här. En annan del av mig kräver ensamheten och tid för återhämtning, igår efter x-antal syskonbråk så var jag inte längre minsta pedagogisk utan tröttnade på deras intriger mellan varandra. Ebba och Hugo är som jag om min äldsta lillasyster, som hund och katt och bråkar konstant. Det har varit så under hela min och syrrans uppväxt och vissa syskonpar har det nog helt enkelt så,  och tyvärr är nog mina barn en kopia av oss och jag tvivlar på att det är en fas som någonsin kommer övergå eftersom de alltid haft den här problematiken med varandra.
 
Idag får jag försöka starta mig ett litet projekt med någonting här hemma för att få tiden att gå lite fortare, och jag brukar känna mig mer tillfreds att vila om jag har gjort något av värde innan. Känslan att förtjäna sin vila, borde ta tag i kaoset under vår trappa som fungerar lite som förvaringsutrymme men att sortera och fixa är ju fruktansvärt tråkigt.
 
Lägger mig och läser, plöjt igenom ett par böcker den senaste tiden och denna tillsammans med första delen "livet efter dig" är något att rekomendera.