En tidig morgon.

"Mamma imorgon är vi lediga och då tar vi sovmorgon" sa barnen igår och slog upp ögonen klockan sex i morse. Jag har aldrig haft turen att ha barn som sover länge, det hade varit skönt om de kunde kliva upp halvåtta iallafall. Hugos energiska sida visade ju sig redan i spädbarnsåldern när vi var hos läkaren för att han sov så oroligt nattetid.

Han kunde sova i trettio minuter i sträck för att sedan vakna och behöva somna om. Nu sover han tack och lov bättre men vaknar oftast typ 1-2 gånger per natt ändå.

Förra veckan hade vi ett möte med förskolans pedagoger och specialpedagog och även specialpedagog och lärare från klassen där han ska börja i höst. Han kommer få fortsätta med egen resurs även i förskoleklass men ska få möjlighet att vara med på allt. Det ska finnas en plan B om de märker att han blir stressad och ännu mer ofokuserad. Tänk att han ska bli skolpojke? Det känns stort, spännande men nervöst. Jag är rädd att hans problematik ska skapa svårigheter för honom att få vänner och göra att han blir ännu mer stressad i skolmiljön.

Nu ska vi fortsätta med kaffet och plocka fram frukosten här hemma.


Nya familjemedlemmen.

Nemo har anlänt till familjen, och vilken social liten varelse han är. Vill ständigt vara nära, busar som bara den och är sådär äckligt söt som bara valpar kan vara.

Chezter, vår andra hund tycker stundtals valpen är jobbig men man märker hur han äntligen börjar bli sig lik igen efter Tildas bortgång i höstas.
Vår nya familjemedlem har dessutom fattat starkt tycke för Hugo, det är så fint och se vilket band dom redan fått till varandra.


Jag klarade det!

Allt jag kämpat för i tre års tid är snart färdigt.

Igår fick jag det sista av mina slutprov inraporterat och den 2/6 tar jag examen och står som färdig sjuksköterska!
Hur otroligt är inte det? Att jag med mitt förflutna, min psykiska ohälsa och allt kaos med andra saker jag inte kunnat påverka har klarat tre år på högskola?
High five till mig själv!


Livet och kaoset kommer i mellan.

Bloggen har betytt så mycket för mig och gör än idag, men livet, utbildningen och mitt kaos gör att jag varken hinner eller har lust att använda kameran eller sätta mig framför datorn. Jag är öppen i bloggen och har alltid varit, men vissa saker kan jag inte skriva om även om jag gärna hade velat eftersom det hade varit bra att få skriva ner sina tankar.

Mitt praktiska slutprov är över och godkänt, likaså det teoretiska. Men mitt delen med läkemedelsberäkning blev underkänd vilket innebär att jag endast har en sista chans kvar innan examen att klara mig. Jag ska överklaga mitt resultat eftersom jag och andra anser att det är beskrivningen av uppgiften som gjort att jag räknat fel med en droppe. Så håll tummarna för att överklagan går igenom.

Jag har en rolig nyhet att berätta också. På lördag flyttar en ny familjemedlem in hos oss - Nemo.
Han är en blandningen mellan papillon (den rasen vi har nu) och bischon frise.
Låt tiden tills lördag gå fort!






Påsken 2017.

Påsken är på väg mot sitt slut och vi har i vanlig ordning samlats hos min pappa för påskmat och äggjakt. Barnen tycker det är lika spännande varje år att följa ledtrådarna och slutligen nå fram till målet.

Påskägg i mängder har det blivit och vi har umgåtts med både min och Henriks familj, så påsken kan sammanfattas som bra.

Jag har påbörjat min praktik i hemsjukvården, fyra av sex veckor kvar och jag kan tycka att denna placeringen kunde kortats ner avsevärt. Slutprovet på hela sjuksköterskeutbildningen är på fredag, jag har knappt öppnat böckerna eftersom jag tror det är lönlöst att läsa sig till allt vi gjort under tre år. Nervositeten inför slutprovet är stor men jag hoppas mina grundkunskaper är tillräckliga för att klara mig. Sista utmaningen sker sedan i början av maj då ett praktiskt slutprov väntas!
Önska mig lycka till, cirka 1,5 månad kvar till färdig sjuksköterska!


En annorlunda fredag.

{"editor":"mobile_publishme","post":[{"type":"text","attrs":{"value":"Barnen är tillbaka från sin lilla minisemester med sin pappa i Borlänge, det känns knappt som om dom var borta för jag hade under tiden fullt upp med skola, plugg och livet i sig. Sedan september har de varit här hemma på heltid, förutom kortare besök hos sin pappa. Jag älskar att ha dom hemma, men när man är van vid att varannan helg få möjlighet att andas och bara vara så blir det intensivt att ha dom 24/7. Hade jag vetat att det ständigt skulle ha dom så hade det varit annorlunda, nu blir det svårt att förhålla sig och planera. Mitt kaosliv alltså, om man bara kunde öppna sig och förklara hur det är. jag och lillasyster  planerade spontant att ta oss till Göteborg för att gå på dags-spa. Vi besökte Hagabadet och badade, bastade och slappnade av. Haha eller vi försökte slappna av, det blev inte så mycket av det faktiskt. Tyvärr var Hagabadet inget för oss, det kändes passa bättre för den äldre generationen. Artitekturen i byggnaden var rätt häpnasväckande trots allt, stora valv och väggmålningar som var hundra år gamla - en skön fredag som såg helt annorlunda ut än de brukar göra.   


","style":"text-align:center;font-size:17px;"}},{"type":"text","attrs":{"value":"
","style":""}},{"type":"images","attrs":{"arrangement":1,"images":[{"large":"https://cdn2.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09833ddf2b329a8ecb872.jpg","small":"https://cdn2.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09833ddf2b329a8ecb872_thumb.jpg","oid":"58e09833ddf2b329a8ecb872","mobile":false},{"large":"https://cdn1.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09831e087c37b5e13307a.jpg","small":"https://cdn1.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09831e087c37b5e13307a_thumb.jpg","oid":"58e09831e087c37b5e13307a","mobile":false}]}}]}

Rotaviruset.

Den där magsjukan som kom på besök visade sig förmodligen vara rotaviruset. Det innebär att båda barnen blev extremt sjuka i kräkningar, diarré och hög feber. Vi besökte sjukhuset ett x-antal gånger med bägge eftersom de var uppenbart uttorkade och jag inte kunde få i dom någon vätska. Tyvärr ger inte sjukvården dropp till barn om dom inte är medvetslösa, något som för mig som snart färdig sjuksköterska låter helt galet. Lite vätska hade gjort dom så mycket piggare och gjort att de fått mer energi. Nu är det över och jag hoppas innerligt att det är över med sjukdomar för oss nu. Jag påbörjar min sista praktik och Henrik har väldigt olägligt fått ett heltidsjobb långt hemifrån. Det kommer innebära långa dagar för oss alla framöver.


Ett försök till att ladda batterierna och förbereda inför kommande vecka här hemma idag.
Önskar er alla en fin helg.


Längesedan.

När jag väl får tummen ur att logga in på bloggen som funnits sedan 2007 så är det under sjukdomstider. Hugo vaknade vid fyra inatt och kräktes och har hållt på sedan dess. Jag lider ju av extrem fobi och rädsla för att drabbas av magsjuka och att ta hand om och vårda min lilla sjuka femåring är inte helt enkelt. Så sedan fyra i morses så har vi legat placerade på soffan, kollat Netflix och sprungit marathon till toaletten. Jag hoppas det är över snart och att ingen mer blir sjuk, men den turen har vi nog inte denna gången.

Så fort sjukdomen är över så ska jag försöka att börja använda min kamera mer flitigt och kika in här mer regelbundet igen. Blogga är ju egentligen något jag gillar att göra, ett fint sätt att memorera vardagarna i livet helt enkelt.


Det händer grejer.

Vilken höst och vinter jag haft alltså. Ena kaoset efter det andra anlände och jag har verkligen inte haft tid att andas och läka. Strax innan jul blev ju allting ohållbart och innan nyår bröt jag ihop inne hos läkaren som sa att jag förmodligen under större delar av mitt liv haft generell ångest. Väl där inne hos läkaren upptäcktes ett blåsljud på hjärtat. Nu är det bara två veckor kvar tills jag ska till hjärtspecialisten i Göteborg för att göra ultraljud och kolla upp hjärtat ytterligare. Medicinerna jag äter mot min ångest kan ju även ge viss påverkan på hjärtat och det tillsammans med att man nu vet om ett blåsljud gör att jag många gånger i veckan oroar mig för att det ska vara något konstigt. Medicinen funkar iallfall, ångesten finns fortfarande men mycket mer hanterbar och trots att kaoset i mitt liv fortsätter så kan jag hantera det runt omkring mig någurlunda.
 
Jag har blivit stabil nog i mitt måande så att jag kan tänka framåt, så för ett par veckor sedan sökte jag jobb som sjuksköterska. Samma dag som jag skickade in ansökan så ringde chefen upp mig och ville ses för intervju. Valet vart jag ska arbeta har varit svårt att ta, men jag intresserar mig i nuläget mest för medicin och tänker att det kan vara en bra start och börja på en sådan avdelning som nyexaminerad sjuksköterska.
Så i slutet av veckan blev det bestämt att jag i juni påbörjar min fastanställning som sjuksköterska på medicinavdelningen! ( Jag stressar inbombords ihjäl mig över de sista momenten som kvarstår innan jag är färdig, tänkt om jag inte klarar mig?)
 
 

Helgen som gick.

Barnhelg med alla tre barn i helgen och för en gång skull så hade vi saker inplanerade. Vi hade planerat in lekdate under lördagen och skulle hälsa på min pappa under söndagen, en helg full av roligheter med andra ord. Alla planer gick i stöpet när jag fick hem en Hugo med ont i magen i  fredags. Han hade så ont i magen att han inte ville ha någon fredagsfika och somnade på soffan mitt på dagen. Hugo har ju sin problematik och sitta stilla och bara slappna av är ju en av hans största svårighet och därför förstod jag ganska direkt att han verkligen inte mådde bra i fredags. Ett par timmar senare så kräktes han ner hela soffan, och spydde sedan en gång till under kvällen. Alla som känner mig vet ju om att magsjuka är min största fobi här i livet. Jag får fullständig panik och vill bara springa tusen mil därifrån och lägga mig i fosterställning i ångest. Det låter skitlöjligt men för mig är hela vinterhalvåret en ständig rädsla för magsjukor. Hugo var pigg dagen efter men alla planer gick självklart åt skogen, vi försökte dock göra det bästa av situationer och åkte till öde platser där inga andra människor vistades. Så trots spyor och extrem ångest så blev helgen helt okej ändå, och ingen mer är sjuk trots 48 timmar. Jag vet med mig att vissa jäkla virus hittar ju fram långt senare, men håller tummarna kräkningarna berodde på något han ätit och att resterande familjen klarar sig.
 
Underbart väder ett par timmar i lördags förmiddag.
 
 

En sån saknad.

 
 
 
Nyss hemmkommen från Hugos fotbollsträning, onsdagar är alltid hektiska men samtidigt härliga eftersom de går så fort. Väl hemma igen och uppkrupen i soffan så slås jag av en sån himla saknad efter min fyrbenta vän. Som jag saknar hennes bruna trogna ögon. Som jag saknar hennes tassande till köket så fort kylskåpet öppnades. Som jag saknar hennes förmåga att kunna blicka rätt in i min själ och komma och lägga sig tätt intill när jag inte mådde bra.  Som jag saknar hur hon frenetiskt skulle envisas att slicka på mina fötter. Som jag saknar min älskade vän Tilda som jag fick elva fantastiska år tillsammans med.
 

Tänka sig, snart färdig sjuksköterska.

Jag kan inte för mitt liv förstå att det redan är februari, var det inte november alldeles nyss? Studierna har verkligen inneburit att jag haft fullt upp det senaste, men om endast tre månader och tjugosju dagar kvar tills jag står som färdig sjuksköterska i juni. Det känns så konstigt, att alla år av studier är klara och att jag får ett så stort och viktigt ansvarsområde. Jag känner mig inte mentalt förberedd på det, samtidigt som jag vet att man kommer in i arbetet på nya ställen men att det tar tid och att man ständigt lär sig nya saker. Innan jag är färdig har jag en praktikperiod i hemsjukvården, ett praktiskt prov och ett teoretiskt där fakta från hela utbildningen kan komma. Just nu har vi en uppsats att skriva och jag och min fina vän håller på att sammanställer resultatet och det är tidskrävande minst sagt. Fördelarna med uppsatsarbete är att vi kan skriva hemifrån sängen, så efter barnen är lämnade och min vän har kommit så händer det ofta att vi tillsammans med dator och ett gäng artiklar bäddar ner oss under täcket, haha.
 
 

Två små nya människor.

Dagarna verkligen springer förbi och alla vardagar spenderar jag och min vän med att skriva vår uppsats. Det känns tufft och svårt stundtals medan det andra dagar flyter på riktigt bra, en process minst sagt.
Medicinen håller min värsta ångest borta och psykiskt känner jag mig mycket mer stabil än tidigare. Tyvärr ger även medicinen mig en del mindre roliga biverkningar. Så som förändrat drömmönster vilket för mig innebär att jag nästan varje natt drömmer hemska mardrömmar och vaknar kallsvettig av att jag skriker. En del andra biverkningar ger den mig också, men samtidigt så har jag hellre de biverkningarna än att lida så fruktansvärt av min ångest. 
 
Den senaste tiden har två små tillskott flyttat in i släkten, två små pojkar har berikat världen genom att födas. Jag som har bebislängtan känner mig lyckligt lottad som kan hålla små nyfödda bebisar och lukta på deras små huvuden. Ett par  dagar innan min sysslings bebis kom till världen så hann jag föreviga hennes mage en sista gång, kvinnokroppen är minst sagt fantastisk!
 
 
 

Sista terminen.

Igår startade jag termin 6, sista terminen och sedan är jag färdig sjuksköterska! Helt otroligt att det redan gått 2,5 år sedan jag påbörjade utbildningen i Skövde. Nu väntar tio veckors uppsatsarbete med min bästa kompanjon och sedan kör sista kursen igång med praktik och både teoretiska och praktiska prov. Jag har fått meddelande från chefter på Alingsås sjukhus där dom ber mig kontakta dom för intervju, som blivande sjuksköterska är man eftertraktad. Intervju väntar med enhetschefter både för strokeavdelningen, hjärtmedicin och medicinavdelningen, och de två sistnämna känns väl mest sannolika att jag hade velat arbeta med.
 
Medicineringen med mina antidepressiva går bra, jag har dubblat dosen och känner inga biverkningar längre. Inombords känns det lugnare och jag har inte haft panikångestattacker sedan insättandet. På torsdag väntar återbesök hos läkaren, då ska proverna utvärderas och hjärtat kollas ytterligare eftersom det hördes ett biljud senaste besöket. Så nu hoppas jag verkligen att mitt mående är på väg att bli mer stabilt nu, att jag är på väg uppåt igen.
 
 

En vardag.

Godmorgon.
Man hinner inte njuta alls av att ha klarat något i skolan, för så fort diverse redovisnigar och tentor är klara så är det dags för nästa grej. Så idag och fram tills fredag klockan 24 så sitter jag med huvudet i böckerna och försöker skriva tenta om ledarskap och organisation. Lagom till tentan så är det dags att höja dosen av antidepressiva och det kommer innebära eventuella biverkingar igen, får köra på som bara den fram tills torsdagens höjning helt enkelt.
 
Idag börjar skolan, förskola och alla aktivteter igen för barnen. Det ska bli skönt att starta med rutiner igen och jag tror att framförallt Hugo mår bra av det. Han har ju som nämt tidigare en del problematik och genom tydliga rutiner och framförhållning så minskar utbrotten och han är gladare, i kombination med att han inte har en mängd överskottsenergi i kroppen också. Så idag är det hemtenta och första tillfället på rehab med fokus på stress för min del och barnen har skola, fritids och förskola och sedan årets första träning i gymnastiken för Ebba - fullt upp med andra ord.