Om framtidsdrömmar.

Jag kom över en julkalender här bland bloggarna och tyckte det kunde vara lite spännande och besvara några av de frågorna. Det är nog bra för min egen del att reflektera lite kring hur jag ser på min framtid, för just nu är allting så oklart och jag har inga direkta milstolpar att se fram emot.
 
Vilka tre drömmar har du som du vill uppfylla inom närmaste tiden?
 
 Självklart ser jag fram emot att om sex månader förhoppningsvis stå som färdig sjuksköterska efter tre år på högskola och två år av att plugga upp betygen. Jag ser fram emot att visa att trots min bakgrund så kan man nå ett mål om man bara ger sig tusan på det. Sedan vet jag inte i nuläget alls vart jag vill arbeta som färdig, men vårdcentraler, mottagningar eller akuten där det är lite rörelse och varriation lockar nog mest.
 
Jag drömmer också om giftemål, något som jag innan jag träffade Henrik var helt säker på att jag inte ville göra. Nu vet jag inte om detta är en dröm som kommer och uppnå inom den närmste tiden, men det är en dröm och den hoppas jag får uppleva en dag.
 
Sedan drömmer ju jag om ett sista barn, en sista graviditet och allt vad det innebär. Henrik är dock inte riktigt med mig på de planerna, men hela min kropp säger att jag vill uppleva allt en sista gång under bättre förutsättningar.
Vi får se vad framtiden har att erbjuda för mig helt enkelt.
 
 
 
 
 
 
 

Det blev inte som jag hoppats på.

Det där psykologsamtalet gick inget vidare. Hon ansåg att jag mådde för dåligt för terapi och tyckte istället att jag skulle gå på rehab. Där skrotades mina planer för att arbeta med mig själv och det känns som alla möjligheter till att börja må bra försvann. Jag hade hoppats så på att tiden hos psykologen kunde vara ett litet steg i rätt riktning till att börja må bättre, men nu blev det inte så och jag vet inte alls hur jag ska gå vidare.
 
Igår hade vi barnkalas för 16 barn i en gymnastiksal, h e r r e g u d vilken pärs det var. Barnen skrek, sprang omkring och det var helt kaos. Jag försökte styra upp det genom bästa förmåga men det gick sisådär. Ebba var nöjd och kalasgästerna likaså, så antar vi får vara nöjda med det. Idag väntas släktkalas för Ebba som fyller åtta dagen efter lucia.
 
Som jag längtar efter snö och ordentligt vinterväder, ljuset piggar ju upp humöret något och skapar mer roliga möjligheter till utevistelse.
En härlig bild från förra året i januari, iskall dag på isen.
 
 

Sista november.

Godmorgon onsdag.
Natten har bestått av vaken tid, precis som varje natt så vaknar Hugo en till två gånger och jag får vid varje tillfälle gå upp ur min varma säng och leda upp honom för trapporna till hans säng igen. Han vill gärna sova hos oss, och någon gång hade det varit okej men att ha tre barn i en 160 säng fungerar inte. Därför brukar Hugo istället krypa upp i Ebbas säng om natten om han inte kan somna om.
 
Idag väntas möte under morgonen och sedan ska jag fortsätta sitta vid köksbordet framför en trave böcker och försöka forma ihop min hemtenta och uppsats. Att läsa vetenskapsteori måste nog vara den tråkigaste kursen jag någonsin läst, allt handlar om forksning, metoder och en himla massa engelska artiklar måste plöjas igenom. Det enda positiva med denna kurs måste väl vara att vi har en hel del hemstudier, vilket innebär att jag slipper åka tolv mil till Skövde och kan hålla mig på hemmaplan i Alingsås.
Dags för mer kaffe och lite frukost innan mötet börjar vid åtta - önskar er en fin dag.
 
Bilder från läsläxningen, Ebbas värsta aktivitet för tillfället och endast Henrik duger att läsa med.
Och dom där syskonen som aldrig syns på bild tillsammans...
 
 

Avslappning mitt i veckan.

Jag förstår inte hur det är möjligt men ena käftsmällen efter den andra dyker upp och jag faller bara längre och längre ner för varje slag. Jag är envis som få och det är nog tack vare den egenskapen jag ens står på benen idag, denna sommaren och hösten har tagit knäcken på mig och efter att ha väntat sedan i augusti har jag äntligen fått tid hos en psykolog. Det känns både konstigt att spännande att få möjlighet att träffa en, och konstigt att fokus kommer ligga på mig?
Jag hoppas innerligt att det kan hjälpa mig bearbeta saker jag varit med om samt att ge mig nya verktyg att klara vardagen.

Fick under kvällens nattning av Ebba en lyxig spa-behandling med kill på ryggen och massage som faktiskt fick mig att varva ner ordentligt. Avslutar sedan dagen i ett kokhett bad och hoppas på sömn inatt.


2011-11-17

Jag kan inte för mitt liv förstå att min minsting redan har hunnit fylla fem år idag. Hur tusan är det ens möjligt? Jag minns väntan, funderingarna kring vem som gömde sig där inne, och den studen den där stora pojken på 4490g och 53cm lades på mitt bröst. Redan under första året förstod jag att detta skulle bli ett energiknippe och det fick vi testa på även under natten tills idag då han vaknade och frågade ett x antal gånger om när vi egentligen skulle komma och sjunga för honom. Vid halvsex gav vi upp och gick upp och sjöng födelsesången på engelska, som han själv hade begärt.
Grattis älskade Hugo på din födelsedag.


En ny vecka.

Helgen är över och jag och Henrik har varit barnfria för första gången på månader. Vi passade på att gå och ta en fika på stan och sedan tillbringade jag tre timmar i frisörstolen. Tanken var att fortsätta göra ljusa slingor men för att få bort kopparfärgen efter att jag varit rödhårig så krävdes en mörkare brun som grundfärg. Så resultatet blev brunt med ljusa slingor i och jag är nöjd. Vår andra barnfria tid spenderades i sängen med en bok, det var riktigt skönt att få krypa ner efter en kall långpromenad och bara dricka te och läsa mitt på dagen. Henrik överasskade mig dessutom med att ge mig en helkroppsmassage i söndags så jag har blivit bortskämd i helgen och laddat batterierna inför en ny vecka.
 
 
 
Dagen och gårdagen spenderas hemma och jag och min vän har påbörjat de första orden i kommande C-uppsatsen. Det är tidskrävande att skriva akademiskt och man vänder och vrider på varje ord för att det ska kännas rätt. Hoppas på att komma en del rader på väg och att sedan kunna hämta hem barnen i bra tid. Egentligen har vi föreläsningar tisdag, onsdag och torsdag men jag har valt att stanna hemma och försöka sätta mig in i allt på egen hand. Det tar på krafterna att pendla och jag måste bli bättre på att börja prioritera för mitt egna måendes skull. - Önskar er en fin tisdag!

Som student får du inte ha något liv.

Godmorgon.
Det är föreläsningar och seminarier som avlöser varandra och igår snickrade vi ihop vår grund som ska bli vår C-uppsats. Jag ser fram emot att börja samtidigt som jag vet hur tidskrävande och jobbigt det kommer att bli när man ska skriva vetenskapligt, inte ha några egna åsikter och samla fram ett nytt reslutat. Jag och min vän har valt att skriva om sjuksköterskors upplevelser av att vårda unga vuxna i ett palliativt skede. Det låter väldigt deprimerande men jag tror vi kan få till oss viktig och ny kunskap. Mitt i allt detta ska gruppuppgifter skrivas, redovisas och min vardag med barnen och allt annat ska klaffa ihop. Många gånger tror jag att de som lägger ihop en kurs på högskolan inte räknar med att vissa studenter har barn och inte kan lägga all tid på studier, som student ska man inte ha något annat att ägna sig åt.
 
Jag gick kursen för att underlätta för Hugo, och jag tror verkligen på iden och mycket av mitt bemötande har jag förändrat. Dock är det svårt att göra stora förändingar i sitt sätt att agera när man själv inte mår helt bra. Min önskan är verkligen att komma igång och arbeta med mig själv så jag senare kan ta till mig och helhjärtat lägga all energi på att ändra bemötande mot barnen. Allt man tidigare tänkt vänds lite uppochner och den "uppfostran" men tidgare kört får nästan skrotas helt och hållet. Det tar tid att ändra ett beteende, ett litet steg i taget får duga...
 
Bilder från ett par veckor sedan då vi tillverkade vår pumpa.
 
 

Jo jag lever.

Att bloggen blir lidande är ju en självklarhet nu när mitt liv vänds uppochner.
Jag har studier som helt tar knäcken på mig och jag har helt tappat stinget inför att studera för tillfället. Att läsa om vetenskapsteorier och metoder känns så långt ifrån sjuksköterskeyrket som man kan komma och därför är det extra omotiverande för tillfället.
Vardagslivet vill jag inte gå in på detaljer, men en olycka kommer sällan ensam och det ena kaoset avlöser det andra och jag får aldrig tid att hämta mig. Det är helt galet när man tänker på allt man genomgår och att det liksom aldrig tycks ha något slut på eländet. Jag kämpar på, så gott jag kan och inväntar tiden till psykolog eftersom jag ligger på gränsen till utmattningsyndrom. Man behöver inte arbeta i vården för att känna till väntetiderna, och de där 90 dagarnas vårdgaranti är liksom en klen tröst när man är mitt upp i allting.
 
Under helgen som var firade vi iallfall grabbarna här hemma genom att hålla ett gemensamt släktkalas. Liam fyllde fyra i slutet av Oktober och Hugo fyller fem nu om nio dagar. Två nöjda grabbar fick tårtor och presenter och fick vara i centrum en hel eftermiddag.
 
 

Ärliga ord från barnen.

Oj vad bloggen är tyst. Jag har helt enkelt varken tid eller motivation för tillfället. När den psykiska hälsan är lite uppochner så är bloggen inget prio att genomföra helt enkelt.
Kikar bara in och publicerar den där lilla frågelistan som cirkulerar på facebook just nu. Mina kära ungar svarar lite väl ärligt ibland kan jag tycka, haha.
 
Kopiera, fråga dina barn och skriv exakt så som de svarar. Ebba och Hugo svarar 💜
1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
E: Gå upp på ditt rum.
H: Att min pockeboll är fin.
2. Vad gör mamma lycklig?
E: När vi inte bråkar.
H: Att jag gör fina saker åt hon.
3. Vad gör mamma ledsen?
E: När vi bråkar.
H: När Henrik blir arg.
4. Hur får mamma dig att skratta?
E: skojar med mig.
H: leker tjuv och polis.
5. Hur var mamma som barn?
E: hon red mycket.
H: hon såg ut som en tjej.
6. Hur gammal är mamma?
E: 30
H: 30
7. Hur lång är mamma?
E: 40cm
H: 1 meter.
8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
E: städa.
H: fika.
9. Vad är mamma jättebra på?
E: Rida.
H: att hjälpa till och att ha praktik.
10. Vad är mamma inte så bra på?
E: Göra slime.
H: hon är bra på allting, fast inte på att laga saker.
11. Vad jobbar mamma med?
E: sjuksköterska.
H: praktik.
12. Vad är mammas favoritmat?
E: lax
H: vegetariskt
13. Varför är du stolt över mamma?
E: för att hon äter sushi med mig.
H: för att hon gör god mat.
14. Om mamma var en seriefigur så vem skulle hon vara?
E: en groda.
H: superman.
15. Vad gör du och mamma tillsammans?
E: äter sushi.
H: pärlar pokemonbollar.
16. Vad är likt mellan dig och mamma?
E: lika färg på ögonen.
H: munnen.
17. Vad är olika mellan er?
E: annan färg på håret.
H: inte lika ögon.
18. Hur vet du att mamma älskar dig?
E : för att hon ritar med mig.
H: för att hon gör snälla saker mot mig.
19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka?
E: Ullared.
H: till ett ställe där det är lugnt och inta barn som skriker och vaknar om nätterna.
 
 
 
 
 

Ett första kurstillfälle.

Skolveckan har verkligen startat med buller och bång, denna veckan har vi betat av flera oligatoriska moment som innebär praktisk övning i akuta situationer, seminarium om sexualitet och annat. Nu har jag dock en ledig fredag och dagen kommer bestå av möten, plugg och samtidigt ett försök att underhålla Hugo som är ledig från förskolan.
På tal om Hugo, jag fick en reservplats på kursen lågaffektivt bemötande i Borås och igår var första kurstillfället.
Allt handlar egentligen om hur man kan lära sig bemöta känslostarka barn, och hur man kan undvika att de går upp i affekt och blir utåtagerande och svåra att nå. Jag har ju redan läst boken som hela kursen utspelar sig från, men det är alltid bra att få det berättat för sig. Känslor smittar, det ska man verkligen ha i åtanke när man har barn som är väldigt känslostyrda. Vad får mig att bli irriterad? Och hur bibehåller jag mitt lugn och avleder mitt barn innan han gått upp i läget då han inte längre hör och är kaosläge? Kort och gott så handlar det om att se tidiga tecken, inte låta sig ryckas med i situationen,inte begära för mycket, tänka på sitt kroppspråk och abslut inte inta en disskusion om varför någonting inträffade. Jag berättar gärna mer om någon mer har liknande bekymmer som vi har, att vara mamma till en energisk pojke med känslorna utanpå kroppen behöver ju inte vara jobbigt. Det handlar bara om att lära sig och hantera det så att man inte hamnar i en ond spiral med bråk. Jag vill även berätta att Hugo har inte bara ilska i sitt känsloregister, utan han blir även otroligt lycklig när han blir glad, han är empatisk och känner med andra och har många funderingar - älskade lilla du.
 
 
 
 
 

Ny vecka och praktiken är över.

Mina sex veckors praktik är över och jag är förundrad över att jag klarade det med tanke på omständigheterna som råder. Jag fick fina betyg och jag känner mig mycket säkrare i min roll som sjuksköterska, rentav självgående om man bortser från att jag inte hade egen tillgång till läkemedelsrummet. Nu har jag visserligen mycket i skolan framöver men inom snar framtid så kan jag även börja prioritera bort grejer därifrån med och läsa mer hemifrån och på så vis få tid för återhämtning. Min kropp är slutkörd och enligt läkare på gränsen till att drabbas av utmattningssyndrom, väntar på tid för samtal men ni vet ju hur sjukvården ser ut med väntetider. Nåväl, jag kämpar på och hoppas att det blir lite lugnare och kortare dagar hemifrån nu när praktiken faktiskt är över.
 
Vi har haft egentid i helgen, efter sex veckor utan en chans att andas så var det verkligen välbehövilgt. Barnen har sovit hos en kompis och en natt hos morfar och jag är så otroligt tacksam att dom ställer upp och tar dom. Jag älskar barnen över allt annat, men nu när jag mår som jag gör och de inte är som vanligt hos sin pappa så känner jag att jag bara behöver vara ensam ett par timmar. Vila öronen från bråk, o all struktur som krävs med Hugo. Bara vara. I lördagstog vi tillfället i akt att rensa förrådet och vinden, det tog verkligen hela dagen.. Blir att äta snabb frukost, kasta i sig kaffe och åka till Skövde för föreläsningar istället för praktik.
 
Underbart att faktiskt hinna mysa med barnen i soffan innan man åker, det har inte hänt på sex veckor.
 

Sjukstuga.

Jag delar inte endast läkemedel och håller koll på sjuka människor på praktiken utan även här hemma sedan i lördags. Ebba har haft feber och hosta i sex dagar nu, långdraget virus hon dragit på sig. Hon är pigg och nästan som vanligt även om febern varierar mellan 38-40 grader. Att vara pigg när man är hemma och inte få leka med kompisar är dock en nackdel för Ebba som klättrar på väggarna av tristess. Jag hoppas febern håller sig borta idag så att hon imorgon kan komma tillbaka till skolan igen, trots hostan. Att hålla henne hemma tills hostan och alla symtom är borta är ju uteslutet eftersom sånna virus kan vara i veckor. Så så länge hon är feberfri , pigg och hostan lagt sig något så får hon åka till skolan.

Jag är inne på min nästsista dag på praktiken, och jag känner mig så färdig med detta nu. Den senaste tiden känna det som den personliga utvecklingen avstannat också, det enda är väl att man blivit mer säker på de vårdtekniska momenten. Nu håller vi tummarna för att de sista timmarna ska gå fort och att jag sedan kan ta välförtjänt helg och att allt annat kaos håller sig lugnt.


Helgen går för fort.

Helgen är över innan man ens har reflekterat att den har börjat, hur är det möjligt att ledigheten går så himla fort? Vi har haft Liam här i helgen och det innebär alltid lite mer kaos med ett barn till hemma. Hugo o Liam är väldigt glada i varandra samtidigt som dom bråkar om precis allt som går och bråka om, de är verkligen som två bröder.

Vi firade Henriks födelsedag i lördags och hade 18 personer hemma som trängdes, men det gick ganska bra ändå. Jag är kanske inte på världens bästa kalashumör nu med tanke på all stress jag går igenom på alla plan, men jag ansträngde mig det yttersta för att det skulle bli bra. Lagom till efter kalaset fick Ebba feber och inatt har även Liam drabbats, det känns lite extra dumt att åka tolv mil hemifrån på praktik när man vet att läget där hemma inte är optimalt. Men nu börjar nedräkningen, fem arbetspass till och sedan är praktiken över. Och som Henrik säger, om vi klarar de senaste motgångarna vi varit med om så klarar vi vad som helst tillsammans <3


Trött - en konstant känsla.

Jag kämpar på, jag använder varenda liten ansträngning jag har till att åka mina 12 mil till praktiken och anstränger mig för att vara aktiv, ta egna beslut och agera som en sjuksköterska. Tolv timmar hemifrån, o flertalet gånger om dagen så får jag gå ifrån och andas för att ångesten blir för stor. När jag sedan kommer hem så brukar allt brista och jag lägger mig helt slut i soffan. Jag saknar att vara mer med barnen, samtidigt som kroppen bara hade velat sova. Jag kämpar på för min egna framtid, för att uppnå min dröm. För att jag när barnen blir stora ska kunna motivera dom att läsa vidare, för min kära Henrik som aldrig tappar tron på att jag klarar. Men allra helst vill jag sova tills hela denna karusellen är över...

Utan barnen och Henrik så hade jag hoppat av och gett upp för längesedan. Hur mycket motgångar klarar en människa?


Hon är borta.

I morse ringde min klocka, i vanlig ordning så kommer det i samma sekund någon uppkrypande och viftandes på svansen och man får pussar i mängder. Idag var det bara en av hundarna som gav mig den sedvanliga väckningen, Tilda låg kvar i soffan. Jag gick upp, ropade på henne men hon lyfte inte på huvudet. Jag såg hur hon lyssnade men jag såg även i hennes ögon att nu är det något som inte står rätt till. När matvraket sedan inte ens vill smaka av min frukost så börjar jag förstå allvaret. Praktiken innebär att jag måste åka hemifrån sjukt tidigt, så jag skriver några rader till Henrik och ber han hålla extra koll på Tilda. Sedan har jag inte möjlighet att kolla på telefonen på ett par timmar eftersom jag befinner mig på sjukhuset och rondar och ger läkemedel till patienterna och när jag sedan möts av missade samtal och sms så förstår jag allvaret. Tilda har blivit sämre och Henrik har fått akuttid till djursjukhuset för att hon ska få somna in, och jag var inte med och tog farväl. Jag körde på hela dagen, men jag vet inte hur många gånger jag gick ifrån och grät på toaletten. När jag väl kom innanför dörren hemma igen så brast allting och jag grät och grät och gör det fortfarande. Det är så himla tomt, hennes plats i soffan är tom och ingen kommer och står vid mina ben när jag är i köket.
Älskade Tilda, elva års vänskap är över och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna känna mig hel utan dig.
Må du springa efter pinnar och äta obegränsat med korv i hundhimlen <3