Tänk va saker kan förändras på kort tid.
En handling kan förändra resten av livet, nu syftar jag på allt och inte min graviditet ifall folk undrar.

Jag har funderat mkt de senaste, mycket på hur de va bara för ett år sen.
När jag va på de där stället, dit jag aldrig trodde jag skulle återvända, de va en mardröm, de absolut värsta jag varit med om , första gångerna va inga problem om man gämför med sista helvetes veckan.

kommer ihåg när jag o Lizze bodde ihop, saker o ting vi gjorde.
Ibland skulle jag vilja gå tillbaka o leva i den tiden för ett dygn till, bara för att få känna på om man skulle tänka på ett annat sätt nu.
Ångrar ingenting av de, de har gjort att jag fått erfarenheter som jag annars inte hade fått.

Allt är så annulunda mot då.
Är ooootroligt glad för min graviditet, tro inget annat.
Försöker bara försöka förlkara hur livet kan förändras fort och vilken omställning de faktiskt är.
(Kommer säkert få dumma jävla kommentarer på detta från folk som missuppfattar)

Vissa dagar känns allt super, vissa stunder känns allt svart o omöjligt, att allt sånt kan förändras så fort med.
Hormoner antar jag, hatar alla dessa hormoner.

Just nu är jag deppig like hell, som jag sa de kan vända på en sekund.
Skulle åkt till pappa o fiska men pappa ringde aldrig o JOhan är inte hemma ännu.. Förvånad jag blir , han kan aldrig hålla en tid.
Förstår itne, tider har jag aldrig haft problem med. Säger man en tid får man la anpassa sig efter de?
Blir så sur på sånt.

Fan allt jag gör e o sitta här.
Finns fan aldrig ngn o umgås med.
Alla är borta, försvunna.
Vart tog ni vägen?
De är nu jag behöver er som mest.

Fan för allt