Finns verkligen inget skönare än att komma hem!
Fast när man väl kommer hem så har man varken ok eller vidare stor lust att göra något speciellt.
Bara imorgon kvar och då ska jag ju på kurs i Mölnycke, sen är de äääntligen helg!

Denna dagen började kass, satt som vanligt o läste metro på tåget och hade läst klart den när jag kommit förbi Floda.
Satt i glodde rakt in i väggen o måste haft tankarna på helt annat håll..
För när jag hoppade av märkte jag att jag hade hoppat av en hållplats senare, nämligen i Aspedalen.
Snacka om att man fick panik, va fan tänkte jag på egentligen?
Va bara att springa över till andra sidan och ringa jobbet o berätta hur de va, som tur va så gick de ett tåg efter fem minter tillbaka så jag belv bara 10 min sen till jobbet..
Men att börja dagen med sådan stress suger!

Solen skiner, man borde egentligen passa på att njuta av den, men som sagt är helt slut.

Vet inte va jag känner just nu, eller asså allt känns kaos.
Självklart vet jag att de är Johan jag vill satsa på, men hur vet jag att han vill detsamma? Han kanske bara säger de för att ja?
Varför ska man va så jävla osäker?
Självkänsla tack, någon som kan sälja en billigt?

Nej fan.. orkar inte