Som tror att allt e bra..
Som inte kan se igenom min uppbyggda fasad.
Som tror att pga ett jobb skulle livet vara mycket bättre.
Till er som tror att min inre kaos är borta.
Till er vill jag bara säga
- Ni känner nog inte mig!

Det finns mycket mer som är behövligt för att man ska må bra.
Och saknas bara en liten grej så blir dom andra tusen gånger svåarare att genomföra.

Jag vet inte om jag orkar låtsas längre, orkar dra på ett leende och bara låta livet va.

En drastisk förändring?
Bort från alla man känt och börja om?
Eller bara ge upp?
Kan inte själv bestämma hur jag vill göra just nu.

Men orkar inte med denna kampen mot mig själv..

Om helgen bara hade blivit lite bättre.. men icke.
Men Emmelie du kan ju inte få allt eller hur?
Nej men lite jävla uppskattning och folk som faktiskt visar och säger va dom känner vore skönt.

Fan.