Nu är de faktiskit inte roligt o va gravid längre.
Jag orkar inte, jag ger upp.
Förstår inte folk som säger " de va den bästa tiden i mitt liv när jag va gravid"
Dom kan faktiskt skratta sig lyckliga.
Men men de finns folk som har de mkt värre än mig..
MEn eftersom bloggen e till för mig så måste jag klaga lite (läs inte om ni har ont av de ;)

Nätterna e hemska, kissandet typ en miljon gånger är inte kul.. och som om de e lätt o ställa sig upp ur sängen o komma upp varje gång? Icke sa nicke.
Bara man ska vända från ena sidan till den andra så är de en enorm ansträngning o sen att jag av ngn konstig anledning bara kan sova på höger sida e grymt störande.

Andningen e heller inte rolig, känns många gånger som ngn sitter på ens bröst o man ej kan dra in tillräckligt med luft.

Känns som o gå med en fotboll mellan benen, de är verkligen ömt (Hoppas verkligen de lindras lite)

Jag vill kunna röra mig o fungera som en vanlig människa igen.

Jag är totalt slut på detta, sammandragningar vid minsta ansträngning o förvärkar som kommer o går.

Det som jag mår mest dåligt av psykiskt är egnetligen denna orkeslöshet, man vill så mkt men man orkar inte.

Men men va gör man inte för sitt lilla mirakel som snart kommer till världen?
Nio månader har du funnits i mig nu, o som sagt jag kan inte annat än att hoppas o be du kommer i v 38 o tiden fram till dess går fort!