Sitter här nu o har precis duschat i den äckliga tvålen för att desinfektera.
Har nog förträngt de så mkt så de knappt känns verkligt, visst vet jag va som ska hända om bara en timma men de går liksom inte in.
Tror jag fattar först när jag kommer till sjukhuset.
Vet ju hur jag mådde sist jag va där o då skulle jag bara sitta på operation o vänta för att prata med narkosläkaren.
Svettades,mådde illa o va yr, fick tillomed sätta mig i ett eget rum där jag kunde öppna dörrar o allt.
Så som sagt jag kan enbart tänka mig hur jag kommer må nu.
Johan ska med iaf, o tur är väl de. (men han får ju bara va med i väntrummet) Väl där inne får jag ju klara mig själv :(

Får mig o minnas när jag va med Sanna på sjukhus, lite kul va de faktiskt när hon frågade om mensen kom ur röven , hade fix ide´på att röka o spydde ner hela sig i kafiterian.. för att inte tala om humöret ;) Ojojoj

Hungrig är jag åxå.. fan hur ska jag klara detta?!