Sitter hos mamma idag igen, tänker va här så mkt som möjligt innan vi flyttar.
Tror de e bäst för Ebbas skull, leva i röran e nästintill omöjligt o de e slipdamm och lådor överallt.

Satte mig för o betala räkninganra igår kväll.
Märker att jag inte har så mkt pengar som jag borde.
Vi söker ju på soc just nu, men har de kommit in ngt från dom?
Nej icke!
Fick ju hjälp med de 1500 kr förra månaden som vi låg i underskott.. Denna månaden har vi ju en hyra på 1000kr mer o borde fått hjälp.
Men inte en krona på kontot o dom har inte hört av sig o sagt att de skulle va ngt fel.

Ska ringa o fråga va fan som e felet sedan.
Sen måste jag ringa o meddela lite företag att jag blir lite sen med räkningarna ( brukar inte va något problem om man ringer)
Förstår inte människor som tycker de e bekvämt att leva på soc, folk som inte gör allt va dom kan för att komma därifrån.
Hoppas de löser sig med detta, annars e de rätt kört vill jag lova.

Vet inte riktigt vart jag ska börja röja idag.
Lägenheten e proppfull med saker överallt o jag ser inte va jag ska göra.
Funderar på o gå till huset o börja ställa in lite saker i gaderober o skafferi o sedan köra dit fler lådor så de blir lättare o se va man kan göra i lägenheten.

Får se, vem hjälper till?

Fy fan, ångest som tusan.
Tänk va lite pengar kan ställa till de.
Folk som påstår annat "pengar har ingen betydelse" De e människor som har gott om pengar så dom alltid klarar sig som har kommit på den frasen.
För visst fan spelar ekonomin roll eller hur?
Om man inte kan unna sig ett skit o ständigt undrar hur man ska klara månaden, hur tusan kan man va lycklig då?

NEJ PENGAR HAR BETYDELSE!

Håller ni inte med?