Får väl ta o berätta om ingreppet och hur de gick igår.
Klockan ringde 06:15 men hade legat o vridit på mig sen kl 05 pga nervositeten.
Hoppade in o tvättade mej noga med de där dectusanet, fast skippade håret som ngn så snällt skrev i en kommentar man kunde göra.

Pappa körde mig o jag va på Sjukhuset 07:10.
Kom snabbt in efter jag kommit till operationsavdelningen.
Fick byta om till dom där grymt läckra rockarna o med tossor på fötter och sånt där hårskydd.
Jävligt het blev jag.
Påmindes så mkt om kläderna o lukten man kände när man låg på BB, va som en flaschback.

Snabbt blev jag invisad till nästa väntrum där jag fick lägga mig på en säng o vänta på att dom skulle komma o sätta nålar.
Lite besviken på att de drog ut så på tiden, för de e ju just den där väntan på att nålarna o sånt ska bli satta som jag tycker e allra värst.
Men sjuksköterskan han va snäll de va han, och att de drog ut på tiden var ju faktiskt inte hans fel.
När nålen va satt fick jag dropp o strax innan jag skulle in på operationen ävne lugnande.
Fina grejer måste jag säga.
Dom sprutade in de och på två sek kände jag hur ögonen sjönk ihop o kroppen blev tung o jag började le.'
Man va ändå medveten om saker men jag tänkte fy fan va jag måste se ut.

Dom körde in mig på operationen o frågade om jag behövde kissa men sa sedan att du nog inte kan gå själv nu.
Jag va villig o hålla med dom.
Väl där inne fäste dom saker på bröst och på fingret för o hålla koll på mig när jag va sövd.
Mkt mkt folk va de o de kändes trots lugnandet lite pinsamt när dom bad mig ta av mig trosorna.
Aja.

Fick sövningsmedlet in i armen åxå, kände hur de började stickas i hela kroppen och hur ansiktets kändes som de skulle brännas upp.
Hon frågade mig - Känner du dig varm nu?
Svaret jag gav henne va - Ja varm överallt men jag fryser i öronen!
-De va något nytt sa hon med ett leende.

Nästa minne jag har är att dom väcker mig ca 30 min senare.
Allt har gått bra, trots de kalla öronen :)

Intuberar dom alltid när man är sövd förresten?
Kände mig så himla raspig i halsen o min narkosläkare frågade noga efter lösa tänder och bad mig ta ut tungpeircingen.

Fick veta av läkaren att de blev att dom inte bara tog test på förändinganra eftersom hon ansåg att de fanns tillräckligt många för att med laser försöka bränna bort allt.
Ska på återbesök om 4 månader och jag bara hoppas o ber de inte kommer tillbaka, för jag menar detta är ju något som med tiden faktiskt kan utvecklas till Cancer!

Nej nu får jag la ta Ebba snart här, men på råd av min läkare måste jag ta de lugnt och får ej anstränga mig på två veckor, dvs inte träna förens om tidigast tre veckor sa hon och inte bära o slita för mkt.
Hoppas Johan hjälper mig extra mkt nu.

Första December idag, 13 dagar kvar tills Ebba fyller ett år, näst nästa måndag!