Det är Ebbas sista dag med pencilin nu och jag hoppas innerligt att de bara innebär en natt till med denna kassa sömn.
Femte natten hon krånglar och jag känner att de börjar sätta sina spår.. Känner mig lätt irriterad och allmänt deppig.

Får faktiskt panik över tanken att jag ska vara hemma idag. Har vart hemma tre gånger under hela läsåret, två dagar då jag själv varit sjuk och en dag då jag varit ledig. Sorgligt nog har detta alltid inträffat på tisdagar och jag känner jag missar mycket.

Förstår inte egentligen varför de dåliga tankarna börjat komma tillbaka nu lite mer än innan?
De går bra i skolan, vi bor bra och överlever iaf på pengarna från csn, ändå känns det som om något saknas.
På tal om pengar, räkningar för 9200 kr denna månaden och jag bävar inför slutet av december eftersom vi inte får ett öre ifrån csn då..

-Bit ihop eller bryt ihop!