Jag har gått mina steg trots att jag knappt rört mig alls. Men tackvare promenaden till gymmet och 30 minuter på en konditionsmaskin så lyckades jag samla ihop dom.
Men jag säger de igen, what a day!
Det har känts som om tiden stått stilla och jag har bara trampat på stället.

Skola igen imorgon, ska tillbaka till de där stället och kämpa. Det har vart skönt och grymt behövligt med ett lov.
Nu blickar jag framåt och hoppas jag klarar att hålla kämparglöden uppe fram tills nästa lov.

Soff-läge!