Fick besök av en kär gammal vän i eftermiddags, och alltid lika trevligt att träffa henne och jag inser hur mycket jag saknar att ha henne här i min hemstad.
Under eftermiddagen försvann vartenda moln på himlen och solen visade sig. Jag känner hur solen riktigt fyller på mig med energi och man måste ta vara på de tillfällen då den kikar fram.
Snart är de vår vänner, och ingen väntar mer än jag..


På den sista plätten av snön så hoppas jag Ebba åker vinterns sista pulk-åk: