Kaffet i ett desperat grepp i handen ihopp om att vakna till liv.
Men nej idag är jag trött, och vill inte gå upp, vill inte gå till skolan för det är så sjukt mycket och helt ärligt så hinner jag inte med! Försöker mitt allra bästa men min gravidhjärna tar inte åt sig kunskapen lika bra, och jag hatar att vara medelmåttig, jag vill gå där ifrån och veta jag gjort mitt bästa och så är inte fallet just nu.
Börjar ärligttalat längta tills allt är över, tills bebisen har tänkt anlända och tills att jag får ta en paus från mina studier.

Är nog nere lite i en svacka, men så snart det lugnar ner sig liiiite i skolan så är jag nog back on track igen.
Om de nu lugnar ner sig villsäga..


Och vad hände med era kommentarer? Har ni slutat visa att ni existerar kära vänner?