Tittar igenom bilder nu på morgonen och såg denna. Hur sött är det inte? Jag minns så väl hur stolt Ebba var första gången hon träffade Hugo. Bebisen hon hade pratat med o känt sparka i magen. Jag minns även att min lilla tjej plötsligt blev SÅ stor. Ett halvår har gått, men gud vad dom båda växt sedan dess! Och vad otroligt glada dom är i varandra redan.
Jag väntade mig massa svartsjuka från Ebbas sida, men nej det har fortfarande inte kommit utan hon har hela tiden förstått att Hugo behöver hjälp.  Älskade fina barn. Jag säger det igen, stanna tiden lite!