Tre timmar sömn har natten bjudit på. TRE timmar, förstår ni? Åtta är väl det man rekomenderar per natt? Och det är det jag brukar behöva för att vara och må bra.
Hugo har feber än. Han mår helt enkelt inte alls bra och det är därför sömnen har varit ännu sämre. Det är synd om han, och ja jag börjar även tycka synd om mig själv som lider av sån förbannad sömnbrist att jag känner mig konstant full.
En oroo i kroppen , förra veckan skulle jag fått svaret om de vävndadsprov och cellprov jag gjorde. Fortfarande inget svar och jag är livrädd för ännu en operation för att ta bort delar av livmodertappen och cellförändringarna som härjar.
Ett plus denna morgonen är väl iaf att vågen visat ytterligare ett kilo minus denna vecka. Heja mig, ett kilo kvar sen är jag på samma som innan jag blev gravid.