Om att räcka till.

Mycket handlar om sjukdom de senaste och vi har verkligen fått vår beskärda del av läkarbesök de sista dagarna.
Dagens besök gjorde oss inte heller klokare, läkaren visste inte vad magontet kunde bero på och sa till oss att höra av sig om de inte blir bättre. De kommer ju i attacker och självklart hade hon inte ont när vi väl va där.
Äter som en myra och är helt enkelt inte min vanliga tjej, fast ja mellan de onda är hon pigg, glad och precis som vanligt.
 
Ska nog försöka göra som en rutin att verkligen sätta mig och ägna tiden till Ebba när Hugo somnat. Som jag sagt förut så är de ju ända gången hon får all uppmärksamhet. Behöver inte vara något speciellt utan det kan handla om att krypa ner under fliten med henne och kolla på kvällens barnpogram. Måste bli bättre på det verkligen, har lite dåligt samvete över att man inte riktigt kan lägga samma tid på henne. Iofs tror jag stenhårt på att detta har med Hugos ålder o göra, nu är han ju högt och lågt och måste passas hela tiden för att inte riva huset eller skada sig själv. Snart får  hon tillbaka den tid hon så förtjänar, fram tills dess gör vi vårt bästa med att dela på mamma och
myser om kvällarna...
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0