Åtta långa år.
Jag är så otroligt tacksam att jag tackvare facebook fick nys om att min föredetta häst lever och har det bra, och att hon dessutom finns så himla nära mig.
I åtta långa år har jag letat efter henne, personen som skulle lånat henne i ett år sålde henne vidare utan min vetskap och försvann sedan under jord och gick aldrig att få kontakt med igen.
Jag hade tappat hoppet om att hon skulle leva fortfarande, 22 år gammal men fortfarande med samma egenheter som hon hade under tiden jag ägde henne.
Och nog var hos sig lik alltid, lite fler gråa hår men annars var hon precis som förut.
Nu väntar en ytterligare träff för att få hoppa upp på hennes rygg återigen <3
Vi hade ett speciellt band jag och Niccan, hon fanns nämligen med mig under tiden då jag mådde som sämst, och hos henne kunde jag glömma mina problem för en stund och bara leva för stunden.
Jag vill tro att hon minns mig, att hon kände igen mig trots att åren har gått - Älskade vän som du är saknad!


Kommentarer
Aida
Vilken fin berättelse, lite sorgligt men ändå ett bra slut! Och jag lovar att hon säkert minns dig ;D
Svar:
Emmelie
Emma Dolk
Vilken snygging.. Sålde själv min häst förut så vet hur det känns.
Svar:
Emmelie
Emma Dolk
Förstår det, jag hittade min med. Men sen såldes han igen och nu hittar jag han inte :(
Skitjobbigt.. Han är 14 år nu, saknar han så mkt.
Han har fått åkt runt mkt och det är smärtsamt : (
Trackback