Balsam för själen att efter barnen har somnat få ge sig ut i skogen och promenera. Det är tyst, hundarna kan springa lösa och det är helt otroligt vackert att se solen gå ner mellan träden. Ofta om kvällarna när barnen somnat så sitter jag helt slut i soffan, men när vädret är såhär fint så måste jag verkligen bli bättre att ta mig ut, om inte för min hälsas skull så för hundarnas. Konstigt, ibland är inte de egna välmåendet lika viktigt som tanken på att göra gott för någon annan. Jag värderar alla runt omkring mig mycket högre än mig själv, ännu en sak jag måste bli bättre på i framtiden - att tycka om mig själv. Visst är det himla lätt att hitta tusen goda och fina egenskaper hos andra men svårare hos en själv? Vi alla får börja säga vad vi uppskattar hos varandra och på så sätt kanske höja allas självkänsla en smula. Slut på kvällsfunderingarna - sov gott <3