Alltså Hugo är nog en av de mest kramgoa ungar jag träffat, han springer flera gånger om dagen fram och ska pussas eller kramas helt appropå ingenting. På dagis säger dom likadant, att han är väldigt kärleksfull och många barns favorit. Nu kan han dock lära sig ta nytta av att de stora barnen gillar han så mycket, han får ju nämligen alltid sin vilja igenom hos dom. Det är väl så att vara två år, att testa sin vilja och se om man vinner kampen? Att lägga sig och skrika på golvet klockan sju en måndagsmorgon för att man inte får godis till frukost förklarar liksom lite vardagen med denna lilla pojk just nu <3

Tre år i mellan barnen, vad tänkte vi där?

Treårstrots och sexårstrotsen SAMTIDIGT!

Tycker det är lättare att hantera Hugos känslor , han är mindre och därmed mindre problem och försöker helt enkelt se hur mycket han kan få bestämma men är relativt lätt att avleda. Något svårare med Ebba som är så medveten på ett helt annat vis - dessa konflikter alltså.

Men vissa dagar och vissa stunder så värms mitt hjärta upp och allt bråk har man helt plötsligt glömt bort. Stunder som när Ebba lyfter på filten i soffan och säger "Kom och lägg dig på min arm Hugo" Eller stunder då vi är ute och promernerar och Hugo minsann inte vill hålla mamma i handen utan enbart storasyster som han ser upp till mer än något annat - Man får bli bättre att se de små guldkornen i sin vardag.