Jag försöker verkligen vänja mig vid livet som ensamstående men det är svårt!

Känns tomt men samtidigt känns det skönt att slippa ha någon som gång på gång gör mig ledsen, och jag hoppas detta är något som barnen tids nog ska märka av också. Skönt att bara ha sig själv att skylla på om hemmet förfaller men ännu svårare att hitta tiden till att städa undan.

Jag förstår inte hur jag ska mäkta med allting i vinter, lämna barn på olika ställen, jobba, hinna med allt här hemma osv. Jag får seriöst lägga upp ett veckoschema här hemma och försöka få barnen lite delaktiga och hjälpa till med de lilla dom kan. Jag tror planering är A och O för att allting ska fungera så bra som möjligt i framtiden.

 

Idag går jag på helgens arbete och kommer knappt träffa ungarna alls innan måndag, det är alltid tungt att veta att man kommer vara ifrån dom men jag måste ju tjäna pengar.

I veckan som kommer får jag även prova på det nya arbetet i köket, det kommer innebära väldigt tidiga morgonar men även fördelen med att sluta tidigt, helt andra tider än vad man är van vid som personligassistent med andra ord.

Många gånger önskar jag att pengar växte på träd, för det mest kaotiska just nu är att inte veta hur jag som ensam ska kunna betala alla räkningar.