Lördagen är snart över och det sitter två tjejer med lördagsmys i soffan framför tvn och kollar på Frost.

För första gången på länge så ska kusinen sova över och båda tjejerna är väldigt glada över att äntligen få vara tillsammans igen.

Idag tog vi oss ner och spenderade tre timmar nere i Nolhagaparken tillsammans med en kompis, skönt att göra något annat än att hänga på stranden faktiskt. Den nybyggda lekplatsen är ju väldigt poppis vill jag lova och när det tröttnade på att leka så tog vi oss upp på berget och kollade utsikten. Ebba berättade stolt att där uppe ser man minsann hela världen, och att kakmonstret bodde uppe i utkikstornet. Med vilken fantasi hon berättade om honom, det var så man nästan trodde på det själv och kompisen Nikki blev tillochmed så rädd att hon började gråta stackarn, haha!

 

Ibland rullar tiden på, ibland för några minuter så glömmer jag framtiden och lever i nuet men efter bara en liten stund så är jag tillbaka i verkligheten och inser vad jag kommer behöva klara i framtiden. Allt känns så osäkert och allt gör fortfarande så ont, jag undrar om jag någonsin ska bli kvitt känslan? Om jag någonsin kommer våga släppa en annan människa inpå livet igen.

Får försöka ge mig hän helt och hållet åt barnen och försöka fortsätta trycka framtiden åt sidan så gott det går tillsivdare..