Återigen var kvällen här och med kvällen, tystanden och lugnet så hinner även tankarna härja fritt på ett helt annat sätt. Jag undrar när det blir lättare att andas igen? Och när jag kan känna mig positiv över framtiden och allt vad det har att erbjuda, jag vet att det tar tid men det har snart gått fyra veckor sedan mitt liv vändes uppochner och än så länge står jag fortfarande lika maktlös på samma plats och stampar.

 

Att ta minut för minut är det enda som funkar så jag stack från hemmet som vanligt och tillbringade den med en kär vän <3 Vi har knappt hunnit att ses alls denna sommaren eftersom vi jobbat om varandra och jag inte mått så bra det senaste, så det var extra skoj att träffa min höggravida vän nu.

Jag hade bara med mig Hugo och hon hade bara sin minsta hemma, så det blev lite egentid till de yngsta med andra ord. Men två barn i samma ålder, herregud vilken kaos det var i mellanåt vill jag lova.

Skönt ändå att komma iväg ensam med Hugo och låta Ebba få egentid hos morfar och Christina. Där fick hon plockat kantareller och metat abborre och det var en minst sagt nöjd tjej som jag fick hem under kvällen <3