Idag fick jag tillbaka en uppsats som jag skrev och lämnade in för ett par veckor sedan, en uppsats som jag faktiskt själv kände mig ganska nöjd över och tydligen kunde läraren hålla med eftersom jag fick väldigt mycket beröm över det jag knåpat ihop.

Jag valde av olika rubriker och fastnade för "Hjälp jag är förälder", i uppsatsen beskriver jag stressen över att vara perfekt på alla plan, att lyckas med precis allting man tar sig för. Man ska ha ett skinande rent hem, studera och prestera bra i alla ämnen där, man ska inte ha barnen för länge på förskola, man ska laga maten från grunden, hinna ha egentid osv osv ja listan kan göras lång.

Jag fick även in det här med att alltid sikta framåt, att många av oss (inklusive jag själv) planerar allt i framtiden så mycket att man inte hinner njuta av nuet och på så vis missar många guldkorn och vad livet faktiskt handlar om.

Nu ska jag bli bättre att lägga ifrån mig telefonen, varva ner och bara fokusera på en sak i taget vilket är lättare sagt än gjort för mig.

 

Jag börjar redan nu med att krypa ner i sängen med en kopp te och en bok istället för att sitta på facebook, kolla bloggar och serier på samma gång - En sak i taget Emmelie, en sak i taget...