De alla är familjemedlemmar.
Chezter.
Hela soffan är full av fyrbenta varelser, och så fort jag går och lägger mig i sängen så kommer även den invaderas av små tassar. Jag är uppvuxen med djur och skulle aldrig i mitt liv kunna leva utan dom, de är ju en del av vår familj hela bunten.
Men nattetid, när det är två barn, två hundar och två katter + jag som desperat försöker få några timmars sömn då ska jag erkänna att det stundtals kan bli aningens jobbigt. Men som sagt, familjemedlemmar är de allesammans med en hel dos eget temperament allihopa.
Ska sätta mig vid köksbordet med huvudet ner i böckerna och försöka förbereda mig inför morgondagens seminarium. Jag gillar att vara väl föreberedd men denna gången är jag inte det alls känner jag och det gör mig extra nervös.
Så dags att läsa lite, sedan ladda batterierna för en låååång dag imorgon, har jag otur hinner jag inte ens träffa barnen innan de åkt till sin pappa över natten.
Gissa om jag ska ta igen mig och vila ut ordentligt på onsdagsmorgon när jag har hemstudier?
Välbehövligt, det är lite tufft just nu allting.
Kram på er.
Kommentarer
Eva
Har läst din blogg sedan i somras men aldrig kommenterat.
Förstår att du har det tufft men tycker du gör det bra så jag vill bara skicka en styrkekram!
Är det för att barnen börjat bo mer hos sin pappa som det är tufft?
Jag är varannanveckas-förälder och vänjer mig nog aldrig vid att inte ha barnen hos mig.
Avskyr det...
Men vissa är det skönt att då och då få ligga kvar i sängen så länge man vill, eller äta bara mackor till middag och slippa ansvar.
Jag försöker hitta positiva vinklar på att vara utan barn.
Det är inte enkelt, men efter två år så känner jag nu att jag äntligen börjat landa i mig själv och i situationen.
Jag hoppas jag är på väg åt rätt håll, mot lite mer ljus och lycka i livet.
Kram igen!
Svar:
Emmelie
Johanna
Massa kramar till dig!
Svar:
Emmelie
Trackback