De alla är familjemedlemmar.

Har läst din blogg sedan i somras men aldrig kommenterat.
Förstår att du har det tufft men tycker du gör det bra så jag vill bara skicka en styrkekram!
Är det för att barnen börjat bo mer hos sin pappa som det är tufft?
Jag är varannanveckas-förälder och vänjer mig nog aldrig vid att inte ha barnen hos mig.
Avskyr det...
Men vissa är det skönt att då och då få ligga kvar i sängen så länge man vill, eller äta bara mackor till middag och slippa ansvar.
Jag försöker hitta positiva vinklar på att vara utan barn.
Det är inte enkelt, men efter två år så känner jag nu att jag äntligen börjat landa i mig själv och i situationen.
Jag hoppas jag är på väg åt rätt håll, mot lite mer ljus och lycka i livet.
Kram igen!
Massa kramar till dig!