Måndagsångest som heter duga, jag brukar inte ha ont av det alls men just denna veckan är det väldigt segt att veta man ska sätta sig och pendla tio mil. Jag vet att huvudet måste vara på topp idag eftersom vår studiegrupp ska förbereda oss inför morgondagens seminarium, jag vill prestera det bästa jag kan men känner mig lite tankspridd förtillfället.

Bara att köra på, lägga alla andra känslor åt sidan och försöka briljera.

Folk säger jag är modig och stark, men de skulle bara veta hur tankarna går när man är ensam.

 

Igår fick jag möjlighet att ta lite magbilder på min syssling återigen. Vi hade inte överdrivet med tid och fota så det blev bara ett par knäpp med kameran. Magen växer så det knakar och det ska bli mysigt att släkten utökas lite och man får gosa bebis innan våren, det håller liksom mitt egna bebisssug i chack.

Perfekt att kunna gosa, och lämna tillbaka när hen skriker ;)