Åh va härligt det var att krama om barnen igen när de kom till mig i morses.

Hugo berättade att han hade saknat mig och ropat efter sin mamma, det känns lite bra att han saknat mig också även om att jag självklart vill att han ska vara trygg hos sin pappa. Men det får komma längre fram, det var hans första natt där borta och det lär nog dröja innan han vänjer sig helt och hållet.

 

Bestämde oss för att testa på detta med geocoaching idag efter att ha läst om det på flera bloggar. Tänkte att det kunde vara en bra aktivitet för barnen och samtidigt få massa frisk luft.

Men vad svårt det var?! Gällde att ha koll på telefonen och se så man kom närmare målet genom att se att metrarna tickade neråt, men några ledtrådar till var skatten faktiskt var gömd fick vi inte alls. Första vi letade efter hittade vi aldrig men den andra lyckades vi leta upp när vi gått en sväng i skogen och den var väl kammoflerad vill jag lova!

Ebba och de äldre barnen gillade aktiviteten medan de två snart små treåringarna blev trötta i sina ben och gnällde över en de ena och en de andra.

Hiss till aktiviteten, men får nog göra det som ensamgrej med Ebba framöver eller hoppas man kan hitta skatter där vagn går att ta med sig.