Emmelie -

Reaktionen kom först nu.

2014-10-08

20:31:18
Kategori: Allmänt -(4) Kommentarer

Först nu två månader efter vår separation så börjar barnen reagera.

Jag kommer inte gå in på några som helst detaljer men det gör så fruktansvärt ont att se sina barn lida på olika vis och inte kunna göra ett skvatt åt saken. Jag försöker finnas där och trösta, men mina ord tar inte bort deras sorg. Ikväll var den värsta kvällen hittills och jag känner mig helt jäkla trasig inombords, mina underbara barn har inte valt detta och förtjänar inte att behöva genomlida det heller.

Man känner sig så fruktansvärt maktlös när allt man kan göra är att krama om och försöka trösta.

Jag måste egentligen plugga inför tentan på fredag, men efter denna kvällen så snurrar tankarna i hundratio och jag kommer få svårt att sitta ner och koncentrera mig på det jag borde.

Jag kan trycka mina egna känslor åt sidan ganska bra, det har jag tyvärr fått lära mig genom åren. Men att stänga av de som drabbar de två jag värderar högst i hela världen är helt omöjligt.

Kommentarer

Mathilda

Jag tror det är bättre för barn i det långa loppet att ha separerade men glada föräldrar. Men det är klart det är tufft och jag tycker riktigt synd om er :(

Svar: Ja de är de väl säkert, men separationen var ju fortfarande inte mitt val. Men de kommer bli bra, de kanske kommer ta tid men jag får väl ge de den tiden då.

Emmelie

2014-10-08

21:12:54

Angus

Åh förstår att det gör ont i dig! Sant att de inte har valt det men det har ju inte ni heller. Ingen blir glad över att mamma o pappa håller ihop för barnens skull o är olyckliga. Nu vet inte jag anledningen till er separation men. Du är bra, glöm inte det! Stor kram

Svar: Ja de är svårt hur man ska reagera. Försöker bara genomlida allting. Kram o tack för orden.

Emmelie

2014-10-09

08:41:20
URL: http://angusfoto.blogg.se

Mathilda

Jag förstår det :( Men jag vill så gärna tro att det kommer bli bra för er!

2014-10-09

09:52:50

Yohannas.se

Det är ju verkligen inte lätt för nån av er (dig & barnen).. Det enda man kan göra är att prata om allt, att tillåta alla känslor, att även DU visar känslor - för om mamma inte visar känslor eller kan vara ledsen, så kanske inte barnen vågar berätta sina känslor heller tänker jag. Var den du är, och träng inte undan något - då kommer det som en rekyl senare i samband med annan stress i livet. Sköt om dej!

Svar: Ja det är svårt och är en fin balansgång. Barnen ska ju inte heller behöva bära min börda liksom. Jag håller tummarna de lugnar sig. Kram

Emmelie

2014-10-09

09:55:08
URL: http://maiplunevermind.blogg.se/

Trackback