Godmorgon tisdag.

 

Trött morsa som var vaken lite för länge igår för sitt egna bästa, men vissa dagar får man helt enkelt ta den smällen och bara bita i det sura äpplet dagen efter. Idag börjar jag dagen med extra starkt kaffe och hoppas det ska kunna hjälpa mig att klara mig igenom denna dag med tenta-plugg.

 

Sedan några veckor tillbaka så känner jag mig verkligen tillfreds med att vara ensam. Jag har vant mig och känner mig stark, och skulle aldrig gå tillbaka till det som var eftersom jag vet jag förtjänar något så mycket bättre.

I framtiden förtjänar jag någon som kan få mig skratta och uppskatta mig för den jag är.

Det är tufft att hinna med allting, att ständigt vara den som får ta allting och aldrig kunna ta en paus när man känner att det blir tufft.

Jag får höra att jag är stark, men egentligen vet jag inte? Jag har ju liksom inga andra möjligheter än att kämpa mig igenom dagarna på bästa möjliga vis. Att följa min dröm om att börja studera till sjuksköterska på annan ort som ensamstående var ett självklart val - vad skulle jag annars göra?

Det är min dröm och jag kan inte låta någon annan människa förstöra den för mig.

Jag har mitt förflutna, folk trodde nog aldrig jag skulle nå dit jag ens är idag, det ska bli jäkligt skönt att knäppa dom på näsan och bevisa dom motsatsen, att allt går om man bara ger sig fan på det och vägrar ge upp.