Med folk omkring mig men ändå ensam.


usb fina du! ush för sjukdomen på den lille och ush för dina känslor!
Jag känner mig väldigt ensam.. ensam med mina problem och oerhöra påfrestningar både kroppsligt och fysiskt med en bäbis som gråter konstant. Vart är alla som borde hjälpa mig tänker jag ibland, men sen förstår jag ju att detta får man ju fixa själv. Det är ju inte upp till familj och vänner och fixa…
Känner igen känslan, fastän jag inte gått igenom nära hälften så jobbig sits. Dock är jag skilsmässobarn ett par gånger om. Även om ensam är stark inte riktigt håller så ligger det i alla fall något i att man måste hitta styrkan i sig själv och det tar tid! Det tar ibland år att bli hel igen (vilket säkert låter nedslående) men var inte hård mot dig själv, det har bara gått ett par månader och det är inte konstigt att du känner som du gör!
Usch för att må så där. Kram!