Om jag bara kunde bära smärtan.

Ni vet känslan när allt går på rutin och man bara räknar ner inför kommande helg?
Så känner jag nu, jag går allt jag måste och saker och ting går verkligen bara på rutin för tillfället. Mentalt så har jag tusen tankar som snurrar i huvudet medan en annan del av tankarna redan har tagit helg. Det ska bli så fruktansvärt skönt när denna gruppuppgift är över och vi kan fokusera på något annat för en stund, för just denna delen får mig att tvivla på allting. Jag är tacksam för de fåtal människor som faktiskt tar sig tiden och försöker hjälpa mig förstå det svåra vi sysslar med just nu. Jag hoppas att mentaliteten på högskola är helt annorlunda, att man hjälps åt lite eftersom alla är ute efter samma mål, tyvärr har jag även sett andra tendenser, men det är  liksom ingen tävling utan något som alla kämpar för att uppnå.
 
Jag oroar mig för barnen, för hur dom tar separationen. Ebba visar sidor som jag aldrig sett hos henne förut och jag tror det beror på en kombination av det här med att börja helt ny skola och även att det ser annorlunda ut på hemmaplan för henne. Jag önskar så inerligt att jag kunde ta den smärta hon eventuellt känner och bära den själv. Hon är bara snart sex år gammal och ska inte behöva genomgå sådant här.
Bokat en ny tid på familjerådgivningen, där kan man kanske få tips att nå fram till henne på rätt sätt och hjälpa henne genomgå denna stora förändring.
 
Älskade barn, om jag bara kunde trycka på en knapp och ställa allting tillrätta igen <3
 
 

Kommentarer
Yohannas.se

Hinner du med att genomföra alla studier och allt som du ska då? Å jag tänker såhär.. den bästa tiden att prata brukar vara vid läggning.. då är barnet inte uppspelt och tar in så mkt andra intryck.. då brukar jag passa på att fråga hur saker känns, hur de reagerat på saker, och så vidare.. Dvs. passa på då att prata om hur ni har det hemma, vad hon tycker är bra just nu och om hon saknar något, vad hon drömmer om, om hon är arg på något, vad hon vill att du som mamma ska göra för henne så allt känns lite bättre (men förklara begränsningarna och att man kan önska men allt kan inte alltid bli så tyvärr)... ja du fattar... Kram!

Svar: Jo jag vet, vid läggningen är bäst men hon säger ju gång på gång att allt är bra liksom :/ Har försökt nå henne men det går inte. Kanske bara är den där ökända sexårstrotsen? kram
Emmelie

2014-09-16 21:54:21
URL: http://maiplunevermind.blogg.se/
Amanda Niclasson

Verkligen jättefina bilder!!

Svar: Tack snälla du =)
Emmelie

2014-09-16 22:30:31
URL: http://femtiotrekvm.blogg.se/
Anonym

Du har sådan inre drivkraft människa! Du kämpar för dina barn och för att nå din dröm. Det är stort o fantastiskt! Jag vet att du kommer att lyckas!

Svar: Åh jag försöker men jag har verkligen tvilat de senaste, även om det verkligen är min dröm , den biten har jag ej tvivlat på iaf. Det är bara så svårt att få ihop vardagen:/
Emmelie

2014-09-16 23:43:37
Yohannas.se

Ja och trotsen kan ofta bli kraftigare om mycket förändringar sker samtidigt såklart. Leta inte fel hos dej själv nu bara, för så är det inte. Kram!

2014-09-17 21:22:12
URL: http://maiplunevermind.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0