För ett par veckor sedan kände vi att det var lite tomt på en plats i vardagsrummet och vi bestämde oss för att där skulle det nog vara passande med en större växt. Henrik kom på idén om att fråga sin tidigare granne om han hade någon som han ville bli av med och han ville gärna ge en till oss som ett litet minne.

Den har ju en historia bakom sig, han tog tydligen med sig den hem från Brasilien 1959 och sedan dess har den växt hemma hos honom. Nu hoppas jag inerligt att vi inte tar död på den med våra icke så gröna fingrar, riktigt mysigt intryck ger den och historian bakom gör den ännu finare.

 

Får se vad planerna blir för idag, jag har en hel del och stå i här hemma och energin hos mig är som bortblåst egentligen, får hoppas kaffet gör susen idag för det värsta jag vet är att känna att jag inte orkar någonting. Jag är van vid att ha tusen bollar i luften samtidigt och vara nöjd att ha det så, nu är det som om kroppen går på sparlåga och inte orkar lika mycket som den brukar. Kanske har jag kört på i snabbt tempo för länge och detta är ett sätt för kroppen att visa att nu är det nog?