Godmorgon.

Herregud vilken värme vi har, men jag klagar verkligen inte som många andra tycks göra nu. Jag förstår inte, antingen tycker folk det är för varmt, för kallt, för regnigt - aldrig nöjda. Jag har väldigt svårt för regn och blåst men annars så brukar jag nog inte klaga på vädret i första taget. Man får helt enkelt anpassa sig efter temperaturerna utomhus och dagar som dessa så har vi bara hängt nere vid stranden för att få välförtjänt svalka vid vattnet. Jag är glad att jag tog vara på dagarna, för nu går jag på mitt sommarschema och kommer jobba de tre kommande dagarna, så tråkigt att starta jobbet en helg när jag äntligen har Henrik hemma igen.

 

Barnen åker med sin pappa till Borlänge idag. I en hel vecka ska de vara borta och mitt hjärta går i tusen bitar bara jag tänker på de. Som längst har vi vart ifrån varandra tors-sön och de är lite i längsta laget för min del. Hur ska det då gå i sju dagar? Jag får tänka på att de kommer ha roligt och hälsa på släktingar på sin pappas sida och de får en hel del sommarminnnen att berätta om senare, de som gör ont och tänka på är bara att de är sommarminnen de inte kommer dela med mig.

Älskade små skatter, som ni förändrat mit liv genom att komma till världen. Utan Ebba så tvivlar jag på att mitt liv hade sett u som idag, hade jag ens vart vid livet? Tveksamt, hon ruskade om hela min värld och fick mig börja kämpa för och stå på egna ben igen.