Fredag, äntligen!

Solen visar sig denna morgonen, första gången på nästan hela veckan och därför känns det lite mer hoppfullt med dagen, allt blir lite lättare när man vaknar till solen och ljuset helt enkelt.

Igår hade jag min syster på besök, hon och jag är som dag och natt och fruktansvärt olika till sättet och därför umgås vi inte så mycket, men det var kul att få lite tid tillsammans. Hon frågade mig om jag hade några projekt här hemma som jag ville ha gjort, hon var nämligen klar med alla sina och undrade om jag behövde hjälp. Slutade med att vi skruvade ner mina hallmöbler så tog hon med sig dom hem och ska få äran att måla om dom och därmed kommer hallen få sig en ordentlig upppiffning, perfekt!

Jag är ju sån att jag nästan ständigt har saker jag vill ordna men aldrig har tid eller ork att ta tag i, jag prioriterar tiden på annat helt enkelt medan min syster verkligen är kreativ och brinner för sådant,tacksamt med hjälp iallfall.

 

Saknaden för barnen börjar bli fruktansvärd, de senaste två dagarna har Hugo ringt och vart jätteledsen och berättar att han vill hem till mig och Henrik. Han berättar att han verkligen gillar och älskar mig och frågar om han får komma hem. Mammahjärtat går i tusen bitar, klart han hade fått komma hem men jag kan inget göra när det för tillfället skiljer 45 min mellan oss, men imorgon äntligen så kommer de hem igen <3