Ett livstecken.

Mina dagar swsihar förbi förtillfället, jag är inne på tredje och sista praktikveckan på en vårdcentral och jag ger injektioner, kollar öron, tar venprov och dokumenterar. Tyvärr är inte min praktikplats som önskat och jag har pga underbemmanning missat mycket, men jag hoppas och tror att jag kommer fortsätta utvecklas massor på IVA i sommar när jag arbetar.
 
Man känner att man knappt hinner träffa barnen alls, åker hemifrån vid 06:30 och är med bra flyt hemma igen först 17:30, men det är en period och jag är tacksam jag har nära och kära som ställer upp och hämtar för att minska ner på timmarna hemifrån. Det dåliga samvetet tar dock lite knäcken på mig, de ber om att hitta på saker och vill göra saker tillsammans med mig men jag har helt enkelt inte tid och är helt slut efter långa dagar på praktiken med mycket intryck och mycket nytt att lära sig.
Nedräkning, två dagar kvar sedan tar vi välförtjänt helg och sadlar sedan om och satsar på B-uppsats i tre kommande veckor.
 
Korta stunder kommer de överens, och det njuter man av att se som mamma. Tänk att Ebba blivit så stor så hon faktiskt kan läsa för sin lillebror <3
 
 

Kommentarer
ensekundtusentankar.blogg.se

Så fina! Vet inte vad jag skulle ha gjort utan hjälp av familjen, både på min sida och på pappans. Så sjukt långa dagar.. heja dig!

Svar: Ja det är intensivt som bara den nu, nedräkning påbörjad! 👌🏼
Emmelie

2016-04-19 19:58:03
URL: http://ensekundtusentankar.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0