De senaste dagarna har varit tuffa, så tuffa att jag haft min första ångestattack på tio år. Jag trodde den tiden var förbi, men med facit i hand så vet jag att statistiken mot att slippa allt vad psykiska besvär heter talar emot mig när jag mått dåligt som ung.
Jag jobbar denna helgen och sju dagar framåt, och kanske är det lika bra det. På så vis får jag fokusera på annat, risken är dock att ångesten slår mig som en käftsmäll igen eftersom jag inte fått någon som helst återhämtning och barnfri tid de senaste två veckorna.

Jag kämpar på, tar en dag i taget och vägrar ge upp. Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt för tillfället, men ett litet steg i taget och jag hoppas få ordning på tankarna och allt igen....