I torsdags sparkades mina ostadiga ben undan helt och hållet, jag har varit ostabil en längre period men mirakulöst hållt mig på benen ändå. Men händelsen som inträffade i torsdags fick mina sista krafter att försvinna och jag undrar hur tusan allt någonsin ska kunna fungera igen? I lördags stod jag i affären och klarade inte av att handla klart. Jag kunde inte tänka alls vilka varor vi skulle kunna tänkas behöva under kommande dagar och när vi sedan stod framför självscannings-apparaten så hade jag helt plötsligt ingen aning om hur jag gjorde för att betala. Kroppen har stängt av totalt och går på sparlåga och jag känner mig skör. Henrik försöker verkligen hjälpa mig här hemma, han gör sitt bästa och det är jag tacksam för. Men Henrik har heller inget trollspö och har ingen lösning på mina problem.
Mitt i allt detta har jag praktiken som kräver full närvaro, en uppgift som ska skrivas, Hugos problematik och ett gäng andra händelser. Jag KAN helt enkelt inte stänga av och bara vila och återhämta mig, trots att kroppen desperat behöver det för att inte falla ytterligare djupare ner.
Försöker, kämpar och bryter ihop..