Trött - en konstant känsla.

Jag kämpar på, jag använder varenda liten ansträngning jag har till att åka mina 12 mil till praktiken och anstränger mig för att vara aktiv, ta egna beslut och agera som en sjuksköterska. Tolv timmar hemifrån, o flertalet gånger om dagen så får jag gå ifrån och andas för att ångesten blir för stor. När jag sedan kommer hem så brukar allt brista och jag lägger mig helt slut i soffan. Jag saknar att vara mer med barnen, samtidigt som kroppen bara hade velat sova. Jag kämpar på för min egna framtid, för att uppnå min dröm. För att jag när barnen blir stora ska kunna motivera dom att läsa vidare, för min kära Henrik som aldrig tappar tron på att jag klarar. Men allra helst vill jag sova tills hela denna karusellen är över...

Utan barnen och Henrik så hade jag hoppat av och gett upp för längesedan. Hur mycket motgångar klarar en människa?


Kommentarer
ensekundtusentankar.blogg.se

Men vilken fining 💕 Du kommer fixa det här. Kram

Svar: Ja på ett eller annat vis så lär man ju ta sig igenom allt. Men i nuläget är allt så jäkla tungt. Kram
Emmelie

2016-10-07 09:07:57
URL: http://ensekundtusentankar.blogg.se/
Anonym

Hur länge har du kvar av praktiken? Hoppas det lättar sen. Kram.💙

Svar: Denna veckan bara, sen är sex veckor gjorda 👍🏼
Emmelie

2016-10-09 10:34:23
Anonym

Hur länge har du kvar av praktiken? Hoppas det lättar sen. Kram.💙

Svar: Fem dagar, sedan är det skola igen som
Gäller. O det kommer bli intensivt också en period men ger en lire mer valmöjligheter till vila iaf.
Emmelie

2016-10-09 10:34:25


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0