Vet ni vad denna gullunge sa till mig igår precis innan hon somnat?
-Mamma du är min bästa kompis!

Alltså kan inte beskriva min kärlek till detta lilla underbara underverk. En kärlek som aldrig går att förklara utan man bara måste uppleva den själv till sina egna barn.
Tänk att vi ska ha ett till litet mirakel, och veckorna bara springer iväg. Innan jag vet ordet av är det la November.
Hur ska jag möjligtvis kunna älska en liten till lika mycket som jag älskar Ebba?