Med envishet kan man komma långt.

Jag knöt mina joggingskor och jag gav mig ut! De ni. musiken dundrade på i öronen och jag försökte tycka om de och hitta känslan som alla tjatar om.. Men icke den infann sig inte. Allt jag gjorde va att springa framåt på vägen och va förbannat jäkla envis för att stanna trots att de brände i halsen.. Nåväl jag gjorde av med kalorier tackvare envisheten så alltid är den bra till något=)

Damen här hemma är förkylld och hennes underbara utbrott kommer och går allt mer ofta. Underbara trots! På lördag är de äntligen dags för oss att gå och dansa för första gången. Bokade ju in Ebba på barndans tillsammans med en förälder för ett par veckor sen. Så låt förkyldningen va bättre så vi kan dansa och fjanta till musik på lördagsmorgon!

Nåväl, alla hushålls uppgifter väntar och engelska läxan måste göras. De där med att va ledig när skolan slutar är en lyx som de som inte har barn hemma får uppleva!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0