Att sätta ord på en känsla.

Saker och ting känns lite motigt nu, som om jag gör allting i en liten uppförsbacke.
Kan inte riktigt sätta ord på känslan men den finns där och gnager. Det känns liksom inte som om någon uppskattar det jag gör, eller att någon uppskattar mig.
Jag gör verkligen allt för mina barn, men det känns inte som om det räcker?
Tålamodet tryter pga sömnbristen och jag får panik när det inte finns något och göra. Jag är en sån människa som gillar att hitta på saker, det behöver inte vara mer avancerat än att gå iväg hemifrån till närmaste lekplats. Men att sitta hemma och bara vänta ut tiden fungerar inte för mig.
Att slappa, folk verkar verkligen gilla det men det gör inte jag. Jo kvällstid när barnen somnat men inte under dagarna.
Lika bra och avsluta här, för jag får inget vettigt fram ändå.

Men något känns inte helt rätt, jag känner mig faktiskt en smula bortglömd och ouppskattad helt enkelt...

Kommentarer
Hanna

Gumman gumman gumman!

Jag känner med dig och tänker precis likadant för stunden.

Mycket går emot och det känns som man får noll uppskattning eller uppmuntran av dom runt omkring.

Jag börjar tappa hoppet om att ljuset ska komma tillbaka!



Men vet du vad?

Vi har bägge fött två barn, våra barn älskar oss och ser upp till oss!

Vi är dom bästa föräldrarna i världshistorien!



Man får ha motgångar här i livet!!



Jag saknar dig min kära fina vän!

2012-06-08 12:03:32
Stin

Hejsan Mimmi! Försök att tänka på allt bra du gör varje dag, för det gör du! Men kan så väl förstå din lännsla, för jag har den samma allt som oftas! Men vi är BRA!!!!!

2012-06-08 13:53:16
Anonym

Glöm aldrig bort dej själv......

2012-06-08 18:25:04
Frida

Skickar över en liten kram och hoppas att den kan få dig att känna dig lite mer uppskattad.



Din blogg är den första jag besöker på morgonen, varje morgon. Tycker om den. Den är lite som jag. Med normala tankar och känslor.



Jag hoppas att du får lite nerförsbacke snart. Hittar du den/det som gnager dig så kasta den/det dit pepparn växer!



Och till er som bor lite närmare: Ge Emmelie en kram extra. Hon behöver nog den just nu. <3

2012-06-08 20:28:15
URL: http://elskebarn.blogg.se/
Mamman till L & L

Åh förstår precis. Hatar också den där krypande känslan man får i kroppen av både rastlöshet och maktlöshet. Inte för att det i mitt fall är någon stor grej men jag bestämde nyss att barnen får fortsätta gå på dagis trots ledighet, för jag vet att jag inte kommer orka 100% av dygnet hela tiden...

2012-06-09 17:13:05
URL: http://vimorina.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0