Hugo har äntligen fått sin välförtjänta plats på pappas arm. Så blir de fler barn i framtiden så är det rätt fullt på armarna, tur att kroppen är stor ;)

På tal om Hugo så fick vi in o kollat öronen på honom idag igen och det såg fint ut, så nu äntligen är han nog på bättringsvägen.

7 månader, det har gått så fort! Ålar omkring fort som bara den över golvet och hittar minsta lilla smuts/damm o är snabb o stoppa i munnen. Sitter men ganska ostadigt än så jag pallrar kuddar bakom omitifall han skulle ramla. Tandlös är han fortfarande och tur är väl de eftersom han fortfarande ratar det mesta i matväg, tuttemjölk,välling och fruktpueer går ner. Men jag stressar inte denna gång, nej jag njuter över att ha han liten och beroende av mig ett tag tills, ja tills han själv är redo.

 

- Älskade barn.