Tisdagsmorgon och ögonen går i kors, jag är långt ifrån redo att starta dagen när klokan ringer 04:45 varje dag, allt innan sex är och förblir natten för mig. Jag är ändå morgonpigg och van vid att stiga upp tidigt med mina pigga barn, men nej innan fem är för tidigt.

 

Igår blev en kort dag, jag hade läkarbesök i som jag i sista sekund tänkte att jag faktiskt måste gå på eftersom det är viktigt för min hälsa. Det var ett väldigt jobbigt besök både fysiskt och psykiskt och tusen tankar uppkom efteråt. Jag är glad jag hade turen och ha kvar Henrik vid min sida som försöker stötta mig på bästa sätt han kan. Det är ovant för mig, jag är van vid att alltid stänga ute alla andra och på egenhand försöka hålla kontroll på mina tankar, men det är riktigt skönt att känna ett sånt förtroende för någon så man kan släppa sina spärrar lite och öppna upp sig.

Nu väntar ett till besök och många veckors väntetid innan jag får veta något reslutat, på ett sätt vill jag spola fram tiden, men en annan del av mig vill spola tillbaka den igen så jag sliper oron.

Bit ihop eller bryt ihop, mitt vanliga motto som får duga även denna gång antar jag.