Igår startade jag termin 6, sista terminen och sedan är jag färdig sjuksköterska! Helt otroligt att det redan gått 2,5 år sedan jag påbörjade utbildningen i Skövde. Nu väntar tio veckors uppsatsarbete med min bästa kompanjon och sedan kör sista kursen igång med praktik och både teoretiska och praktiska prov. Jag har fått meddelande från chefter på Alingsås sjukhus där dom ber mig kontakta dom för intervju, som blivande sjuksköterska är man eftertraktad. Intervju väntar med enhetschefter både för strokeavdelningen, hjärtmedicin och medicinavdelningen, och de två sistnämna känns väl mest sannolika att jag hade velat arbeta med.

 

Medicineringen med mina antidepressiva går bra, jag har dubblat dosen och känner inga biverkningar längre. Inombords känns det lugnare och jag har inte haft panikångestattacker sedan insättandet. På torsdag väntar återbesök hos läkaren, då ska proverna utvärderas och hjärtat kollas ytterligare eftersom det hördes ett biljud senaste besöket. Så nu hoppas jag verkligen att mitt mående är på väg att bli mer stabilt nu, att jag är på väg uppåt igen.

 

Godmorgon.

Man hinner inte njuta alls av att ha klarat något i skolan, för så fort diverse redovisnigar och tentor är klara så är det dags för nästa grej. Så idag och fram tills fredag klockan 24 så sitter jag med huvudet i böckerna och försöker skriva tenta om ledarskap och organisation. Lagom till tentan så är det dags att höja dosen av antidepressiva och det kommer innebära eventuella biverkingar igen, får köra på som bara den fram tills torsdagens höjning helt enkelt.

 

Idag börjar skolan, förskola och alla aktivteter igen för barnen. Det ska bli skönt att starta med rutiner igen och jag tror att framförallt Hugo mår bra av det. Han har ju som nämt tidigare en del problematik och genom tydliga rutiner och framförhållning så minskar utbrotten och han är gladare, i kombination med att han inte har en mängd överskottsenergi i kroppen också. Så idag är det hemtenta och första tillfället på rehab med fokus på stress för min del och barnen har skola, fritids och förskola och sedan årets första träning i gymnastiken för Ebba - fullt upp med andra ord.

 

Barnfri, barnen är hos sin pappa för första gången på väldigt länge (ja om man bortser från julen då de var och besökte släktingar i Borlänge) Förhoppningsvis ska de börja vara där igen nu varannan helg, det tror jag dom och jag behöver. Vi har inget planerat alls för idag, men egentligen borde jag påbörja skriva min hemtentamen som fortfarande inte ens är påbörjad. Det är svårt för mig att välja bort måsten framför sådant som egentligen borde vara prioriterat för att jag ska må bättre - vila och umgås med vänner och samla energi. Jag har ätit mina mediciner i 1,5 vecka nu och äntligen börjar alla biverkningar lägga sig, jag antar de kommer tillbaka lagom tills doshöjningen på torsdag men fram tills dess så njuter jag av att känna igen mig själv.

 

Igår spenderade vi förmiddagen i ishallen tillsammans med barnens kusin, de gjordes av med energi och sedan lektes det ett par timmar här hemma. Dagar då jag har saker planerat mår jag som bäst, då hinner jag inte stanna upp och känna ångesten på samma vis.

 

Nytt år och nya möjligheter, jag hoppas att 2017 kommer innebära ett år då jag står som färdig sjusköterska och året då jag börjar må bättre igen. 2016 har verkligen varit ett tufft år för mig, motgång på motgång och saker och ting jag inte kunnat styra över har hänt och golvat mig gång på gång, därför hoppas jag innerligt att nya året kommer ge mig lite mer lugn.

Jag har ätit mina antidepressiva i fyra dagar nu och har en del biverkningar, jag gäspar konstant utan att egentligen vara trött, jag har stundtals yrsel och känner att det påverkar balansen, jag kan må illa och vara matt i kroppen. Jag kämpar på och hoppas det är övergående, för jag känner även att jag har lite större lugn i kroppen än tidigare och inte bryter ihop riktigt lika många gånger som förut. Jag är bara rädd att medicinen ska göra mig till en annan person, men det är en risk jag får vara beredd att ta för att må bättre igen.

 

Under dagarna som gått så har vi firat ett stillsamt nyår med vänner, besökt lekplatser och jag har även fotat min sysslings 37 veckors mage. Det är ju fantastiskt med gravidmagar, så otroligt vackert och jag kan bara hoppas att jag kommer få upppleva det igen i framtiden.