Sedan jag blev klar med skolan så har tröttheten varit enrom, det är som tre års kämpande bara slog omkull mig totalt. Detta i kombination med det faktum att jag faktiskt ska lära mig nya arbetsuppgifter som sjuksköterska. Hugo har ju en stor del i tröttheten med, han är ju energisk och har svårt att sitta still dygnet runt. Han har alltid sovit dåligt och under hans första år var jag tillochmed hos läkaren när han var runt ett för att han helt enkelt inte sov mer än cirka 15-30 minuter i sträck. Nu när han börjar skolan efter hösten så finns ju chansen att påbörja en utredning för honom, för mig är det en självklarhet att han har ADHD. Egentligen vet jag inte om jag vill ha en diagnos på honom, samtidigt som det stänger dörrar så öppnar det vägar för att få annan hjälp och förståelse. Jag funderar på detta med boll eller kedjetäcke för honom, har hört att de kan lugna vuxna och barn med problematiken att sova dåligt och oroligt. Men frågan är om de måste finnas en diagnos för att få möjligheten att prova?

Usch jag känner mig så ambivalent i valet gällande att utreda eller inte, på ett sätt är det en självklarhet för att få mer hjälp, medan en annan del av mig absolut inte vill sätta en stämpel på min son. För vem säger att ADHD är en diagnos och inte ett personlighetsdrag som vi nu blivit duktiga på att istället diagnosera?

 

Godmorgon.

Tänka sig att solen visar sig på himlen lite idag, vi har haft mestadels regn och ingen stranddag alls ännu. Min favoritårstid är sommaren, eftersom ljuset gör mig piggare och gladare men även möjligheten att spendera mer tid hemifrån. Regnet och rusket som varit den senaste tiden har gjort mig låg, så jag hoppas innerligt att sommaren kommer och hälsar på oss snart.

Igår strax före jag slutade så hade jag missade samtal från fritids, Ebba hade fått ont i örat och behövde komma hem. Så endast en vecka in i arbetslivet och sex hela arbetsdagar så får jag ta ut min första vabbdag. Det känns alltid lite dumt och jag känner mig skyldig som behöver vara hemma, men barnen är prio ett och inte arbetet. Just för den sakens skull så har jag bestämt mig att efter sommaren utnyttja det faktum att man som förälder har rätt att gå ner i procent och behålla sin heltidstjänst. Pengar är verkligen inte allt, så därför går jag efter sommaren ner och arbetar 80% istället för 100. Jag hoppas de procenten ska kunna göra så att jag stundvis kan ha lite fler sammanhängande lediga dagar och hitta på saker med familjen. Som i helgen då vi besökte både djurpark och simhall.

 

Godmorgon.

En vecka på jobbet och igår när Henrik hade planerat myskväll med bär och glass framför tvn så somnade jag typ på direkten. Det tar på krafterna att vara ny på ett ställe, men också ny sjuksköterska med nytt ansvarsområde. Jag trivs bra iallfall, och det är huvudsaken. Jag tror att allt annat löser sig med tiden, man får ge det lite tid helt enkelt.

 

Det känns som om man aldrig träffar barnen,arbetar jag dagpass så springer barnen ut och leker med sina kompisar direkt efter de kommit hem. Därför ska det bli extra roligt att idag spendera en heldag  på boråsdjurpark tillsammans med ett gäng andra mammor och barn, Vädret ser inte lika lovande ut dock, regnigt och höstigt som vi haft den senaste veckan, jag undrar när tusan sommaren hade tänkt att dyka upp egentligen? Jag har visserligen inte semester förens vecka 30-31 men det hade varit fint att njuta av sommaren när man väl är hemma, sedan efter semestern börjar inskolningen med Hugo som börjar skolan - hur otroligt är inte det?

 

Igår gjorde jag min första arbetsdag som sjuksköterska. Det var mycket att ta in, mestadels rutiner och att överhuvudtaget hitta rätt på avdelningen. Jag gjorde bara mindre uppgifter eftersom prio de första är att lära sig hur avdelningen fungerar och inte de tekniska momenten. Det kändes sjukt konstigt att ha ett kort där jag utan problem kom in i läkemedelsrummet och att jag självständigt fick gå och fixa med dropp. Jag tror jag kommer vara fullmatad med information under ett tag framöver och huvudet kommer kännas tungt. Idag gör jag kvällen, vilket innebär ett par timmar hemma med bråkstakarna här hemma. Jag förstår inte hur det är möjligt att ett syskonpar kan bråka så mycket som Ebba och Hugo gör? Om precis allting, hela tiden. De är väldigt sällan de är sams och de skriker på varandra och retas större delen av dagen. Jag vet ju att en stor del till konflikterna beror på Hugos problematik, han trycker på alla knappar som finns och har känsorna utanpå kroppen. Undra om det någonsin kommer bli lugnare med honom? Om man kommer få rätt verktyg för att en hel dag ha kvar tålamodet och humöret? Nåväl, han är min lilla skatt oavsett, men en väldigt krävande sådan.

 

Godmorgon söndag.

Efter min examen så slog förkylningen till, hur är det möjligt? Jag som aldrig är förkyld och så fort jag slappnar av så slår viruset till. Jag hoppas inte jag blir nockad, för imorgon börjar arbetet som sjuksköterska på Alingsås lasarett. Igår körde vi en hemmadag, umgicks med grannar och jag fixade lite på baksidan. Jag vill verkligen använda vår uteplats iår, men då vill jag ha den mysigare och mer ombonad.  Förra året byggde vi alltanen och slapp de där fula stenplattorna och detta året får vi fortsätta. Ett första försök till att få till den känslan var att köpa en utomhusmatta och det blev ju mysigare direkt. Nästa steg är att köpa en paviljong i rostfritt stål och lite lampor, det får bli när skattepengarna har kommit.

 

Tack till alla som stöttat och trott på mig under dessa tre år, utan er hade det inte gått.

På måndag gör jag min första dag som sjuksköterska på Alingsås medicinavdelning.