Från full rulle till total tystnad.

 
 
Det är lite konstigt hur hemmet kan gå från full rulle med barn som försöker efterlikna och göra samma hälsobedömning på mormor med stetoskopet som jag nyligen övat på honom efter att ha gått igenom grunderna i skolan idag. Det kan gå från fullt ös med hinderbana med soffans alla kuddar på golvet och två syskon som tjoar och skrattar till total tystnad. Barnen har åkt iväg för sin pappahelg och det blir alltid så otroligt tyst och tomt i stunden dom lämnar vårt hem. Visst kan jag njuta och passa på att få gjort lite nytta ibland, men flertalet gånger så slås jag bara av enorm saknad efter de där två huliganerna.
 
Imorgon är en tung dag, begravning för en otroligt fin människa. Jag kan inte bestämma mig om jag ska gå eller inte, hjärtat vill självklart vara där och ta avsked men jag missar obligatoriska saker i skolan som kan bli problematiska att ta igen sedan. Jag kommer ångra mig om jag inte går, och jag kommer bli stressad om jag går eftersom det innebär att jag har ytterligare en sak efter mig med studierna. Får fundera en stund till, men valet borde ju vara självklart...
 

Påskens tradition.

Bloggen blir som sagt ekande i flera dagar i sträck, men det känns liksom inte riktigt meningsfullt i att blogga bara för bloggandets skull. Man får spara inläggen tills man har något vettigt att skriva och tills man använt kameran.
Igår var det dags för vår lilla traditionella påskäggsjakt. Vi samlas alla hos min pappa och då har påskharen varit och gömt äggen i skogarna intill. Det brukar alltid finnas en karta eller en liten beskrivning om vad man ska leta efter för att finna gömstället för äggen. Detta året var dessutom det första som Ebba kunde läsa beskrivningen obegränsat och då var hon bra stolt vill jag lova. Vi följde olika fjädrar för att slutligen komma till målet och äggen, ett gäng nöjda barn vill jag lova. Synd bara att vi inte hade vädret på vår sida, vi som haft solsken i flera dagar lyckades få en regnig dag på äggjaken, detta var dock inget som barnen uppmärksammade.
Idag blir det påskparad nere i stan, sedan får vi se vad dagen har att erbjuda.
Önskar er alla en fin påsk!
 
 

En tuff period.

Solnedgången i Skår för ett par dagar sedan.
 
 
Usch, allting känns tufft nu. Med bortgången av min släkting och mitt i stressen bland alla tentor. Jag har nu avklarat 2 av 3 tentor, vi hade psykiatritenta förra fredagen, farmakalogi i fredags och nu imorgon har vi somatik. Jag är inte alls förberedd eftersom det har varit lite tid på sig att lära allting, men jag håller tummarna det går vägen ändå och att jag kan förlita mig på grundkunskapen man besitter.
 
Sen är det massa tjaffs med barnens pappa, vi är inte överens och sådant tar ju mycket energi. Jag vägrar låta barnen bli drabbade och inblandade, men det är liksom svårt att lösa saker och ting när man har helt olika värderingar om vad som är viktigt och inte. Det tar på energin om man säger så, och det är så jobbigt att man inte bara kan komma ordentligt överens och jobba på samma sätt för att underlätta för bägge två, framförallt för Hugo som är så beroende av rutiner och känslig för förändringar.
 
Nåväl, en pluggdag till och imorgon är det tentadags igen - sedan tar jag och checkar ut för påskledigt!

Första tävlingen.

Igår var det dags för Ebbas första tävling i gymnastiken, och självklart åkte vi dit och tittade på allt även om hon var hos sin pappa. Det var en långdragen dag som började nio och avslutades runt halvtre med prisutdelning, n kan ju tänka er hur det kröp i kroppen på Hugo som har svårt för att sitta still. Jag hade nog gjort saken annorlunda, hittat på något annat med Hugo och bara låtit han vara med lite av tiden, för annars är det nästintill upplagt för kaos i hans lilla kropp.
 
Ebba tävlade iallfall i stegserie ett i bom, barr, hopp och fristående och jag är så stolt över henne. Hon var nervös över att bli bedömd av domare och jag tycker det är en vinst bara att hon vågade ställa upp. Någon prispall blev det inte denna gången, men medalj fick ju alla deltangande ändå och hon är nöjd och jag likaså. Sedan tycker jag hon var grymt duktig i barr, hon är så fruktansvärt stark och det såg riktigt proffsigt ut som ni ser på bilderna. Stolt mamma med andra ord <3
 
 

Årsdagen blev ännu en årsdag.

18/3 är en speciell dag, och ännu mer speciell skulle den visa sig bli...
18/3-15 så tog barnens farmor sitt sista andetag och cancern vann tillslut kampen hon hade kämpat i ett par år. Denna hemska, hemska sjukdom tar så många fina människor och igår på årsdagen så visade det sig att sjukdomen även tagit en av mina släktingar. En så genomsnäll människa som alltid fanns där för mig har nu också lämnat jordelivet. Jag hade haft känningar i flera veckor att de skulle dela dag, innan jag ens visste hur illa däran hon var.
Jag tog en långpromenad och stod vid stranden där vi spenderat så många timmar tillsammans, och försökte lura på någon slags mening till varför vissa drabbas av så mycket. Jag försöker tänka att nu är hon med sina nära och kära, och de är väl den enda lilla tröst jag kan finna i nuläget.
Imorgon kommer barnen hem, och jag kommer få berätta att en som stod dom nära gått bort. Hugo som fortfarande flera gånger i veckan gråter över farmors död, ska nu få ännu mer grejer att bearbeta - förbannade jäkla cancer!
 
Vila i frid älskade Gia, i sommar när vi är vid vårt favoritställe vid stranden så kommer du finnas med oss.


 
 

Tystnad när dom inte är hemma.

Jag har så mycket saker jag vill hinna med och göra under dagarna, men tidden räcker inte riktigt till.
Eller så har jag tiden precis som alla andra, men jag stressar igenom hela dagen och är ständigt tre steg i förväg i tankarna. Som jag nämt tidigare så borde jag bli bättre på att ta vara på stunderna och njuta av nuet, men jag hinner inte med eftersom jag stressar och tänker på allt jag borde göra.
 
När barnen åkt till sin pappa så känns allt så tyst här hemma, det är som om det inte riktigt är samma hus när dom inte är hemma. Jag försöker visserligen ladda batterierna ordentligt, för det är verkligen utröttande stundtals och många intriger blir det mellan syskonen. Hugo vill ju så mycket att de många gånger blir för intensivt i allt han tar för sig, och det blir en ond cirkel med allting.
Idag efter plugget ska vi iallfall på möte på förskolan tillsammans med specialpedagogen, det ska bli spännande och se vad hon uppmärksammat och se om hon har några tips och råd på hur man kan underlätta för honom framöver.
 
Dags att rappa på lite så allting som ska göras hinns med - önskar er alla en fin dag och tipsar om en liten grej nu i tulpantider - tejpa ett kryss i vasen o sätt sedan i blommorna en åt gången i de olika fyra rutorna. På så vis så står dom snyggt o faller inte isär o endast lutar mot kanterna.
 

Unik och perfekt.

Jag spenderar fortfarande mestadelen av dagarna och hänger över böckerna och försöker lära mig ett häfte med mängder av olika mediciner, verkningsmekanismer och anvädningsområden - ren kemi stundtals vill jag lova. Visst kan jag lite mer än i måndags, men fortfarande alldeles för lite för att kapa hem ett godkänt på tentan. Det är svårt att plugga in områden som är väldigt onintresserad av, men jag blir glad av era uppmuntrande kommentarer och de är härligt att  veta att de folk där ute som tror på mig när man själv tappat hoppet.
 
Annars har veckan med barnen gått fort fram, och ikväll är det återigen dags för dom att åka till sin pappa i fyra dagar. Jag hoppas kunna krama om dom lite på fredag efter tentan så längtan efter dom inte blir lika stor.
Vi har en intensiv pojke här hemma, Hugo är så aktiv, har starka känslor och vill så mycket i sin lilla kropp och jag har under ett års tid misstänkt att det skulle kunna vara ADHD. Efter att ha läst psykiatrin så stärktes mina misstankar ytterligare, och jag har pratat med förskola som också upplever vissa liknande grejer och därför är specialpedagog inkopplad.
Jag vill inte sätta någon stämpel på min son, men jag vill ge honom bästa möjligheterna att må bra och lyckas i livet och därför vänder jag stundtals ut och in på mig själv för att försöka lösa det.
Just nu är det inte aktuellt med utredning, och jag vet ärligttalat inte om jag ens vill göra någon om problemen inte blir ohanterbara, utan fokus just nu är att arbeta med bemötandet och att vi alla gör likadant för att underlätta.
Älskade Hugo - så speciell och så perfekt.
 
 
 

Kaos är bara förnamnet.

Den där speciella tiden man behöver för att orka dra över de nya bilderna till datorn och sätta sig ner och börja sammanfatta ett blogginlägg finns inte riktigt. Jag är verkligen mitt i kaoset med skolan och familjen just nu och stundtals hänger jag inte med i svängarna själv ens. Jag kämpar på ett par dagar för att sedan falla ihop i tårar och känna att jag inte alls orkar kämpa mot drömmen att bli sjuksköterska längre, stundtals vill jag bara ge upp eftersom det är så svåra och tuffa ämnen att lära sig. 
Ska ta och bryta ihop lite nu ikväll, strunta i allt vad studier heter och istället tända ljus och krypa upp i Henkes famn framför farmen med en kopp te, problemen med skolan lär ju återstå imorgon också.
Hoppas ni haft en fin helg kära ni!
 
 

En lärorik sommar väntar.

 
Laddar upp denna morgon med en riktig ordentlig frukost för att orka dagen med tentastress. Just nu fördjupar vi oss i psykiatrins värld och det är verkligen intressant och därför inte lika svårt att pränta in. Nästa två veckors tentor är farmakalogi och somatik och det ser jag dock inte fram emot lika mycket.
 
Igår var jag på intervju för sommarjobb, jag hade tänkt vara kvar inom kommunen av bekvämlighetskäl men fick igår ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Jag ska under hela tio veckor i sommar vara på intensivvårdsavdelningen på Alingsås lasarett, det är akutvård och jag kommer utvecklas och lära mig massor. Jag kommer bli säkrare på att ta olika sorters prover, sätta katetrar och läsa av alla maskiner.  Detta tror jag är jättebra att få öva ordnentligt på eftersom jag nästa år föroppningsvis står som färdig sjuksköterska.
Så i sommar blir det IVA - ser fram emot en lärorik men hektisk sommar!
 
 
 

Tätt tillsammans.

Jag dör söthetsdöden flera gånger om, ikväll sover syskonen i samma säng för ökad trygghet o förhoppningsvis mer sömn.  Innan har Hugo fått lägga sig hos Ebba nattetid och då har de sovit bra, får se hur natten förlöper - men ruskigt söta är dom !
 

Tiden går fort förbi.

Men herregud, det är redan söndag och dom barnfria dagarna har swishat förbi fort som bara den.
Jag har visserligen haft fullt upp med studierna i Skövde torsdag och fredag och gårdagen spenderade jag med lillasyster och hon lurade med mig ut för första gången på evigheter. Vi delade på en flaska vin och gick sedan till en resturang här i stan och beställde in lite bröd och ost - en mycket trevlig och ovanlig kväll för mig som verkligen aldrig dricker alkohol. En av anledningarna till att jag inte dricker är att jag alltid blir så exktremt bakfull av minsta lilla, men faktiskt inte idag. Jag känner mig lite tröttare i ögonen och huvudet än vanligt, men det kan ju bero på att jag trorts barnfri tid envisas med att kliva upp innan sju ändå.
 
Rutinerna är verkligen A och O i detta hushållet nu, kan kanske kännas lite tråkigt stundtals men ack så viktiga för att få vardagarna att gå ihop. Ibland känner jag dock att man missar lite av de där spontana och roliga och livet är lite en känsla av väntan på helg. Har ni några tips på några enkla vardagsaktivtieter hemma att hitta på? Något som sticker ut och är lite utöver det vanliga?
 
Jag och lillasyster igår.
 

En himla massa krav.

Jag hade behövt resa iväg, komma bort från alla måsten och bara pausa min verklighet helt enkelt.
Det är så många krav överallt, krav om att klara allting felfritt i skolan om jag någonsin ska bli en färdig sjuksköterska, krav att ha det rent och fint hemma, krav att vara den perfekta mamman med mängder av tålamod och krav att finnas där för vänner och familj. Förmodligen sitter de mesta av dessa krav enbart i mitt huvud, det är jag väl medveten om. Men för mig är de verkliga och de tär på krafterna att försöka ge allt till alla när man stundtals bara har en tomhetskänsla inombords.
Jag vet inte om fler känner igen sig i detta, förmodligen delar av det om inte annat.
Jag skulle som sagt behöva en nystart, en psykisk nystart då jag lär mig tänka och priotera annorlunda. Det är dock rättare sagt än gjort eftersom den man är har man jobbat på i snart 30 år på att bli.
 
Rörigt inlägg, men det känns lite rörigt allting just nu. Dags att sätta sig på tåget 12 mil uppåt och ha seminarium i halvklass. Jag som fruktansvärt hatar att redovisa har haft ångest för detta ett bra tag, förstår inte grejen med att tvinga upp folk att prata sådär.
 

Skrikfest natten lång.

Vi har skrikfest om nätterna här hemma, Hugo sover så otroligt oroligt och jag får springa maraton upp för trapporna nattetid för att försöka lugna honom. De tar rätt mycket på krafterna och humöret att bli väckt varje gång man kommit i djupsömn, men nu åker mina två hjärtan till sin pappa idag och jag får ett par nätters ostörd vila även om jag ska upp tidigt på morgonen.
 
Första dagen själv med barnen gick bra, men man har verkligen blivit bortskämd med all hjälp hemma när Henrik varit arbetslös. Då är det mestadels han som skött hämtning och lämmning och nu helt plötsligt får jag ro om allt sådant ensam igen, de tar cirka en timma dörr till dörr o lämna/hämta båda barnen som går på två olika ställen i stan.
Nåja, ny dag o nya möjligheter och jag sitter tillsammans med mina studievänner och försöker stressa ihop och lära mig allt som ska kunnas nu framöver, sjuksköterskeutbildningen är verkligen en utmaning!
 
Igår hjälpte han mig baka bröd till vår linssoppa som skulle ätas till middag. han ska nämligen bli "polis-kock" när han blir stor.
 
 

Mars. en vårmånad.

Första mars, mars är lite av en vårmånad tycker jag och inom kort så kan man räkna med att solen värmer lite om kinderna när den väl visar sig igen.
Jag längtar som bara den efter den riktiga våren då man kan börja fixa på baksidan med krukor och utemöbler, och till första grillningen. Det fina med denna årstid är att man har allt sådant framför sig, de är nog därför jag gillar våren så mycket.
 
I söndags var vi hela familjen i Göteborg och besökte stora lekplatsen Plikta, en väldigt uppskattad utflykt av barnen men herregud så många andra familjer det var där. När de blir så himla många barn på en yta så är de svårt och hålla reda på sina egna och man sitter på helspänn hela tiden för att bara ha koll på allesammans.
Ett par timmar på lekplatsen och sedan en promenad genom stan och hem till Henriks mamma för en kopp kaffe och en välförtjänt glass - en fin söndag helt enkelt.