Att få underkänt.

Ni vet känslan att ha ansträngt sig som bara den men ändå inte nått hela vägen fram?
Min senaste salstentamen visade sig ge mig ett underkänt och nu blir det att försöka leta upp motivationen tillsammans med de andra tjejerna som fick samma resultat och börja plugga om återigen. Jag har aldrig på en salstentamen blivit underkänd, därför känns det extra jobbigt med de resultatet just nu. 
Många gånger slås jag av känslan att jag aldrig kommer klara det här, att det är en omöjlighet att nå hela vägen fram och bli färdig sjuksköterska.

Laddar i övernattningslägenheten i Falköping för att gå till sjukhuset och spendera veckans sista timmar, sedan tar jag välförtjänt helg och då ska batterierna laddas i längsta möjliga mån denna barnfria helg. 
Önskar er en fin fredag <3




Fördelen med vintertid.

Vintertid, positivt med en timmas mer sömn under praktiken, mindre roligt när det är helg och ungarna vaknar pigga och glada 04:20 och sedan dessutom ska hålla sig vakna en timma längre än normalt. Jag väljer dock att fokusera på att jag under tågresan får bevittna alldeles rosa himmel och att under min promenad mot sjukhuset så går solen upp över Falköping, ett fint sätt att starta dagen på helt enkelt.

Kämpar på denna tisdag och sedan har jag en ledig dag hemma imorgon, då blir det att skriva på sin uppgift och avslutningsvis få träffa kompisens lilla nyföding för första gången <3


Helgen som gick.

Och så var det måndag återigen. Jag ska vara ärlig och säga att detta varit en tuff helg, mina energidepåer är helt försvunna efter denna praktikperiod och mitt tålamod är därmed på bott, och den kombinationen tillsammans med tre viljestarka barn är inte den bästa, men jag gjorde mitt bästa. Under fredagen tog vi oss en kvällspromenad och kollade in ljus i Alingsås, de två äldsta barnen uppskattade de men Liam var mest sur och tvär under hela promenaden. Helgen har bestått av lekparkahäng i Göteborg och besök på leklandet här i stan, så barnen är nog nöjda men de är en icke utvilad mamma som nu är på väg mot sjukhuset för ännu en arbetsdag. Kan tillägga att detta är enda gången jag tacksamt tar emot tidsomställningen och tackar för sömnen, Henke har nog dock andra åsikter där hemma eftersom att alla tre barnen var vakna 04:30 och att förskola och fritids är stängt idag ;)

Hösten och mörkret.

Den här praktiken tar verkligen knäcken på mig, väldigt lärorik stundtals men pendlandet och de långa dagarna gör så att jag inte har någon energi kvar alls och aldrig riktigt hinner återhämta mig. Två av fyra veckor är gjorda, och efter morgondagens nio timmar så får jag äntligen ta välförtjänt helg här hemma med alla tre barnen på hemmaplan.
 
 
Hösten, hur fasen kom den hit så fort och hur är det möjligt att vi snart byter månad igen? Veckorna bokstavligttalat springer förbi medan dagarna går i slowmotion, konstigt hur den ekvationen går ihop inte sant?
Nu ska här njutas av lugnet någon timma till innan jag återigen kryper ner i sängen och försöker samla på mig ett par välförtjänta timmars sömn till innan klockan ringer 04:45 - I helgen ska kameran användas igen, den har legat orörd allt för länge och därför känns det inte heller motiverat att blogga - Ge de lite tid, jag kommer tillbaka ;)

Tidsbrist och längtan.

Godmorgon, en ny vecka startar och mina ögon går i kors. Det är lärorikt med praktik på ett sjukhus men den tar knäcken på mig totalt, jag har liksom inte ens hunnit vila upp mig efter förra veckan trots att det varit en barnfri helg här hemma. På tal om barnfri så startar även denna veckan så eftersom Ebba blev magsjuk natten till igår hemma hos sin pappa, jag kan inte chansa att ta hem dom och smittas ner av de där nu när varje timma på praktiken räknas för att jag ska få ihop mina timmar. Jag saknar barnen som bara den, jag har knappt sett dom den senaste veckan alls och nu har de sovit hos din pappa sedan i torsdags, som tur var fick jag möjligheten att träffa dom en stund mitt på dagen i lördags och leka - bli friska och kom hem nu <3
 
Bloggen har verkligen blivit lidande, den uppdateras sällan och läsarantalet sjunker, jag hoppas inerligt att jag får tiden och lusten och återvända och bygga upp den som den var för en tid sedan. Men en sak i taget och just nu är livet väldigt hektiskt och det får helt enkelt vara okej tillsvidare.
Önskar er alla en fin start på veckan.
 
Saknar vår annars så struktuerade vardag tillsammans med läxläsning och funderingar.
 
 

Jag har funnit min själsfrände.

Hur är det möjligt att vid 28års ålder finna sin pusselbit i livet? För jag är övertygad om att det var han jag fann för ett år sedan.
Mitt liv var kaos, jag var rätt nyligen ensamstående till barnen, hade börjat studera till sjuksköterska i en kommun tio mil hemifrån och hade svårt att hinna med någonting.
Sen träffar jag honom och den ena självklarheten efter den andra visade sig.
 
Henrik du får mig och skratta som ingen annan och är nog den mest snälla och ödmjuka människa jag någonsin mött.
Du står alltid på min sida och finns alltid intill och stöttar mig.
Du tror på mig när jag tappat hoppet själv och får mig att inte ge upp utan vänder alltid på saker och ting och försöker få mig och se på bekymmer från en annan sida.
Du är underbar mot barnen och jag är evigt tacksam för hur du ställer upp i tider som nu då min utbildning gör så jag knappt är hemma alls.
Jag älskar dig precis som du är, även om du retar gallfeber på mig imellanåt och gör mig galen stundttals. Jag skulle aldrig vilja ändra på dig, fortsätt alltid vara den du är.
Jag hoppas att få uppleva massor av grejer med dig under alla våra kommande år, för de är dig jag ska bli gammal med.
Tack för att du finns i mitt liv, min pusselbit, min Henrik - Jag älskar dig.
 
 

Tuff tid framöver.

Godmrogon.
Jag har nu gjort två dagar på min praktik på medicinavdelningen och känner mig redan helt slut i huvudet. Jag antar det är alla nya intryck som i kombination med pendlandet kör slut mig totalt. Det är spännande att vara på ett sjukhus eftersom de är något nytt för mig, så jag hoppas kaoset i hjärnan lägger sig efter ett par dagar och att jag känner mig säkrare i rollen som blivande sjuksköterska.
 
Mitt hjärta går itu när Hugo gråter och frågar varför mamma måste vara på jobbet så länge, om jag inte snälla kan vara hemma lite mera. När jag har min praktik så åker jag hemifrån 05:30 innan dom vaknat och är inte hemma igen förens 18 och det är tufft. Hade jag kunnat så hade jag varit hemma mera och varit med de två mera men jag hoppas en dag att jag kan förklara varför jag var tvungen och var borta så mycket under perioder och att de inom kort vänjer sig så de här fyra veckorna går fort.
 
Dags att göra sig ordning och traska ut i kylan, önskar er en fin onsdag <3
 
Utbildningen är tre år, men snart har hälften gått och jag skymtar målet.
 

Kaos är bara förnamnet.

Vad händer med bloggen egentligen?
Innan uppdaterade jag 1-2 gånger dagligen och nu går de dagar mellan varje inlägg, jag antar att livet kommer imellan ibland helt enkelt. De händer mycket runt omkring mig och jag vill bara att allt lugnar sig och att livet flyter på utan för mycket kaos runt omkring. Nu börjar dessutom min praktik då jag spendera fyra veckor på en medicinavdelning flera mil hemifrån, jag kommer alltså vara mer på sjukhuset än hemma och det kommer tära på krafterna. Jag ser fram emot att få utvecklas och för första gången kanske få mer inblick hur yrket som sjuksköterska kommer att bli, men att vara så mycket hemifrån kommer bli tufft - En dag i taget helt enkelt.
 
I morse när Ebba var lämnad på gymnastiken så tog vi med oss grabbarna till Hjortgården och gick tipspromenad. Eller ja, vi följde tipspromenaden och lät barnen svara på några frågorna eftersom vi ansåg det var hutlösa priser för att medverka. Barnen var supernöjda tills en början och innan tröttheten slog till i de där små benen.
 
 
 
 
 
 

Kan någon pausa livet.

När klockan ringer 04:45 för att man ska hinna till sitt första moment klockan 08:30 så känns allt med pendlandet riktigt jobbigt. Det är bara och bita ihop och köra på för det är de som väntar nu i fyra veckor framöver när jag ska ha min VFU-placering på medicinavdelningen i Falköping.
Idag väntar ett litet praktiskt prov när vi i en grupp för träffa simulator dockan som är väldigt verklighetstrogen och kan prata, blöda, kräkas, bli cyanotisk osv. Pga att mitt liv är totalt kaos just nu så är jag inte det minsta förberedd inför vare sig denna prövning idag eller fredagens tenta. Jag önskar någon kunde dra i bromsknappen så jag fick chansen att hänga med i svängarna och anpassa mig så gott det går efter vad som händer, men icke.
Jag är envis och ger inte upp i första taget, men nu är de tufft vill jag lova.
 
Önskar er en fin höstdag allesammans!
 
Från och med idag har vi tre barn hemma tills på söndag, de blir hektiskt men mysigt!
 
 

En hektisk vecka väntar.

Godmorgon.
Ny vecka och barnen är återigen hemma och det märks vill jag lova ;) Det går liksom från lugn och ro till high life från stunden då de kliver innanför dörren. Nattens sömn har dessutom blivit rejält störd eftersom jag försökte mig på att Hugo skulle sova hela natten i sin säng istället för att komma ner till oss mitt i natten och knö. Hos sin pappa sover han tydligen hela nätter i hans o Ebbas rum utan problem, så är det inte riktigt här hemma kan man säga. Försökte mig på att leda tillbaka honom upp för trappan igen och de slutade med att vi fick vara vakna i 1,5 timma och han ändå slutligen somnade hos oss. Får nog vara lite mer konsikvent och leda tillbaka honom men de där tänkandet fungerar liksom inte när ögonen går i kors mitt i natten.
 
Dags att fortsätta med tvätten, ordna i köket och sedan förbereda sig inför en intensiv vecka med startar med seminarie idag och sedan på onsdags väntas ett patientfall med vår simulatur på sjukhusavdelningen i skolan. De är en docka i mänsklig storlek som har puls, kan prata, blinka, kräkas osv osv. Vi ska då öva våra tekniska moment på denna för och se vad vi lärt oss. Sedan på fredag avslutas veckan med tenta, som jag inte alls är redo för ännu.
 
Resultatet på bordet:
 
 

På promenaden.

 
 
Vilket väder oktober bjuder på idag! Jag har varit ute och promenerat vid två tillfällen och ena gången lurade jag med mig Henke till Nolhagaberget för att gå en vända. Man blir verkligen hemmablind men Alingsås har verkligen ett par riktigt fina platser och jag är glad att jag blev kvar i stan även om jag som yngre desperat ville härifrån.
Annars har vi faktiskt inte gjort något speciellt i helgen, projektet med att måla om bordet och alla stolar tog mycket längre tid än vad jag trott från början. Men nu är vi ganska så klara och köket fick sig ett rejält lyft, lite småpill kvar men de får vi ta längre fram.
Nu inväntar jag mina två huliganer, som jag längtat efter dom när jag inte sett dom sen torsdags morse.
 
 
 

Ett påbörjat projekt.

Jag har påbörjat ett projekt, och jag har liksom aldrig riktigt tålamoedet att avsluta sådant jag påbörjat.
Under ett års tid har jag tänkt på att jag verkligen vill måla om köksbordet och stolarna men jag inser att det är ett väldigt stort jobb och tar väldig tid. Igår kom min syster hit med färg och vi påbörjade allting, det tar VÄLDIGT lång tid och är inte roligt för fem öre. Så just nu är köket är en enda röra och jag inte har de minsta lust att påbörja måla ett nytt lager på möblerna så tänker jag i mitt stilla sinne att jag skulle aldrig påbörjat detta alls. Nåväl, resultatet kommer förmodligen bli tusen gånger bättre än var det var från början, så de får vara värt de.
 
 
Idag väntar ett par timmars tentaplugg med vännerna och sedan får vi se vad jag och Henrik hittar på. Det känns ändå fint att ha valmöjligheten att åka ifrån och göra något och bara ägna oss åt varandra. Jag längtar efter barnen som bara den denna gång men försöker ta vara på den barnfria tiden genom och hämta energi och göra sådant som annars är lite svårare.
Önskar er en fin lördag, dags att fortsätta måla och slipa.

Ett extra dygn ifrån dom.

Godmorgon fredag.
Jag vakar med en förkylning och det var väl inte riktigt vad jag hade hoppats på inför helgen, men som tur är så brukar inte sjukdomar ta så hårt på mig och jag är väldigt frisk av mig för det mesta.
(jag inser att man ALDRIG ska skriva sådär)
Barnen har åkt till sin pappa och kommer inte hem förens på söndag igen, vi ska testa att dom är iväg ett dygn längre nu under en period och se hur de fungerar. De känns lite tungt eftersom jag inte hann hem från skolan och säga hejdå innan de åkte, utan sist jag såg dom var igår morse när jag lämnade dom på skola och förskola.
Jag får passa på och ladda batterierna så gott det går under denna helgen och lägga mycket tid på kommande tenta så hoppas jag att jag har nya krafter på söndag när de kommer hem igen - älskade ungar <3