Hugo slog upp ögonen alldeles för tidigt i morse, hans vanliga rutiner är tillbaka efter ett par dagar då han sovit till närmare åtta. Trots att han varit uppe längre om kvällarna så tycks han alltid vakna tidigt, och idag var jag verkligen i behov av att sova men det sket ju sig ganska ordentligt.

Vaknar ni någonsin med känslan av att man bara vill dra täcket över huvudet igen? Och även om man har massor att vara tacksam över så känns allt liksom grått och dystert? Den känslan har jag idag, och jag misstänker att allt jag gör och säger kommer gå per automatik idag och utan att man är riktigt mentalt närvarande. Efter ett förflutet med djup depression så kommer jag då och då i sådanna perioder då allt känns lite gråare och man får kämpa sig igenom dagarna. Man borde söka hjälp för sådant, prata om det kan ju underlätta mycket. Men jag känner att det finns så mycket psykisk ohälsa i Sverige och jag vill inte ta möjligheten ifrån någon som verkligen behöver hjälpen mer än jag, man vet ju hur situationen ser ut  inom den typen av vård.

 

Ska smutta vidare på morgonkaffet nu och hoppas den där jobbiga känslan inombords försvinner.

Önskar er alla en fin söndag!

 

Fem dagar har redan passerat av semestern och jag hatar känslan av att räkna ner tills det är över, men nu är det faktiskt bara en vecka kvar tills jag återigen stämplar in på sjukhuset igen. Visserligen har jag endast sju pass kvar, sedan väntar ytterligare lite ledighet innan skolan drar igång igen  runt den 20/8, tänk att det bara är två terminer kvar tills jag är färdig sjuksköterska? Jag känner mig så långt ifrån redo från det ansvaret, hoppas att man vänjer sig vid tanken och utvecklas massor de sista året.

 

Igår var vi  verkligen hemma hela dagen, barnen lekte på framsidan tillsammans med grannbarnen och jag satt typ hela dagen med kaffe, energidrycker och sådant bland utemöblerna på framsidan och kollade så barnen skötte sig. Var så himla trött efter en heldag iväg i Småland dagen innan och dagen bestod egentligen av att jag och Henrik satt och frågade var planen var och vad vi skulle hitta på, tills vi insåg att hela dagen hade gått och vi bara varit hemma. Nåväl, ibland behövs sånna dagar, kanske blir denna dagen mer händelserik. Vädret ser dock inte lovande ut alls, grå himmel och jag misstänker att värmen är väck.

 

 

Igår gick vi upp tidigt allesammans och satte oss i bilen mot en två timmars tur till Småland för ett besök i vilda västern i High Chaparral. 

Det blev en riktigt fin dag, vädret var ostadigt och det regnade på vägen dit men väl där så sken solen upp och det var perfekt väder med värme. Barnen uppskattade detta som bara den, de fick träffa Lucky look, Zorro, Scheriffen, tjuvar osv. Vi åkte på tågresan och blev råande på vägen mot Old Mexico och båda killarna var rätt skrämda eftersom vi spelade med.

Detta var enda utflykten vi ordentligt hade bestämt att vi skulle göra under semestern, sedan har vi lösa planer om havet om vädret visar sig från sin bästa sida framöver också.

Ikväll spelar Winnerbäck i Göteborg och jag får se om jag kommer iväg tillsammans med min lillasyster för att kolla på honom, jag tror jag såg honom senast år 2010 och det är ju en tid sedan.

 

Ha en fin fredag kompisar!

Herregud vilken natt det har varit, jag har sovit i totalt cirka fyra timmar och känner mig mer död än levande.

Ebba startade natten med växtvärk och ont i magen och jag sprang marathon upp för trapporna innan det lugnade sig efter lite alevdon i kroppen. Sedan började det för Hugo, halsont och ont i magen och han kräktes vid ett tillfälle och var ledsen fram tills tre-tiden på morgonen. Han är hängig idag med och någon skit är det med honom, så vi får dela på oss idag och turas om att sitta hemma med honom. Jag tänkte passa på att sortera i lite skåp, eftersom man ändå är rätt fast här hemma så kan man passa på och få gjort lite nytto-saker.

 

Igår fick jag möjlighet att fota min fina vän och granne och hennes gravidmage här hemma. Så himla vackert med graviditeter och jag längtar och hoppas att jag tillsammans med Henrik får uppleva en sista graviditet i framtiden. Att få möjlighet att få dela en sådan upplevelse med någon som är engagerad och sedan veta med sig om att det är sista gången man är med om det. Jag håller tummarna att framtiden kanske kan bjuda på ett litet mirakel, om jag kan övertala Henrik vill säga.

 

 

Godmorgon.

Jag är ledig men vaknade av Henriks klocka rom ringde strax efter fem, jag försökte desperat somna om men lyckades inte alls. Visst är det typiskt att inte kunna sova när man vet med sig att man ska jobba hela helgen?

Får ta och slappa utomhus i solen idag istället, för det ser verkligen ut att bli en såndär jättefin sommardag även idag.

 

I onsdags efter jobbet så fick jag hem Hugo över natten, det var mysigt att bara vara han och jag ett tag eftersom Ebba sov hos mormor. Egentligen skulle dom vara en vecka i streck hos deras pappa men fick möjlighet att låna hem dom ett dygn, så har tankat på batterierna så nu klarar jag mig nog tills vi ses igen på söndag.

Vi passade iallfall på att njuta av dagen ordentligt, tog oss en cykeltur till andra sidan stan för att hänga hemma hos min syster med pool. Hugo har kunnat cykla  väldigt länge, men jag har inte riktigt vågat mig ut på trafikerade vägar med honom förut, men det gick ju bra. Resten av tiden tillsammans tillbringade vi ute på gården tillsammans med grannarna, vi bor verkligen i ett bra område med massor av barn omkring oss.

Får försöka njuta av denna dagen ordentligt, eftersom de kommande tre dagarna består av jobb innan välförtjänt semester på nästan två veckor.

 

Godmorgon.

Arbetsveckan är igång och jag vaknar på tok för tidigt av arbetare utanför fönstret, jag som gör eftermiddagen och kvällen idag på jobbet hade hoppats på en liten sovmorgon för att vara redo för kvällen. Samtidigt kan jag tycka det är ganska skönt att komma upp tidigt och vara helt ensam hemma, bara dricka kaffe i lugn och ro, kolla bloggar och serier  (har snöat in mig lite på underage and pregnant som finns att se på tv3 play) och mellan varven få gjort lite hushållsarbete. Så denna förmiddagen kommer nog gå i det tecknet, barnen är ju ändå hos sin pappa hela denna veckan. Jag längtar något otroligt men tänker att det är roligt för dom att få spendera mer tid med honom under sommaren, när han är ledig och de kan hitta på roliga saker tillsammans medans jag jobbar och sliter. Nedräkningen har börjat inför nästa vecka, under vecka 30-31 gör jag nämligen endast tre pass och det är min sommars semester.

 

 

Det har gått en vecka sedan jag senast var här inne och skrev några rader, en vecka av arbete och en helg av välförtjänt ledighet tillsammans med alla barnen. I helgen har vi vart iväg i Göteborg och slottskogen tillsammans med grannarna och kollat djuren, vädret skulle minsann enligt prognosen vara helt okej men väl där så regnade det under hela vistelsen. Om man ska se något positivt med vädret var det att lekplatsen var betydligt tommare än vanligt på folk, det brukar vara svårt att hålla reda på barnen i vanliga fall men det gick hur enkelt som helst i lördags, haha.

 

Jag vet inte varför det inte blir av att jag uppdaterar bloggen, den har liksom funnits intill min sida sedan 2007 och det vore så himla synd om den efter alla dessa år tynade bort. Jag får helt enkelt ta fram kameran och se om den väljer att fungera nu igen och börja fota mer vardagsglimtar av livet, för mobilbilder är jag egentligen lite allergisk mot.

Dags att dricka upp sista skvätten kaffet och trampa ner mot sjukhuset för första arbetsdagen, önskar er en fin start på denna vecka.

 

Eftersom nya bilder saknas - tacos som matlåda, känns lite dom en diss va?

Lördag och återigen dags för jobb, och jag kan säga direkt att efter endast en dag ledighet så är jag inte redo att stämpla in för ett helgpass mellan 13:30-21:30. Sammanhängande vila är något man pratar mycket att det är viktigt och få när man arbetar inom vården, för att bibehålla patientsäkerheten. Sen i verkligheten kan det se lite annorlunda ut. Nåväl, bara att cykla till sjukhuset och göra det bästa av situationen och hoppas att tiden går fort.

 

Igår hade jag iallfall en ledig dag och det var väldigt välbehövligt. Jag hade inga planer alls med dagen men för första gången på länge så kändes det helt okej. Jag fick möjlighet att låna barnen en stund och vi umgicks och fikade på lekplatsen en stund innan de återigen åkte tillbaka till sin pappa. Välbehövligt att få se dom och umgås lite eftersom de åker till Borlänge idag och inte kommer hem förens tisdag.

Senare gav jag mig ut för att fylla på bärförrådet lite här hemma och bakade en vitchokladkladdkaka med blåbär som jag serverade min sambo som efterätt. Första gången jag lyckas med baket, herregud så gott det blev. Tar med resterna idag till jobbet, annars vet jag att Henrik ätit upp resterande del av kakan bara för att han vet om att den finns.

Sedan avslutade vi kvällen med att gå på bio och såg Livet efter dig, och vilken underbar drama det var. Får ni möjlighet så gå och se den.

 

Gått av ett hektiskt arbetspass och är otroligt tacksam över att vara ledig imorgon inför helgens arbete. Känner att det ska bli himla skönt att få e dag då jag bara kan strosa runt hemma och göra ingenting. Tanken på att göra ingenting gör mig dock lite stressad redan nu, och i samma sekund jag kommer innanför dörren så slås jag över hur mycket djuren fällt på golvet och att jag borde dammsuga igen. Försöker trycka alla måsten åt sidan, men jag fungerar inte riktigt på det viset. Enklast vore om jag bara kunde ta ett snabbröj nu och få bort det värsta och sedan kunna varva ner lite enklare.

Igår efter barnen hade åkt till sin pappa så kände jag hur stressad och på dåligt humör jag var inbombords, då lämnade jag telefonen hemma och gav mig ut och plockade lite bär. När jag gör sådant är en av få gånger som jag liksom stänger av allt och bara är i nuet, borde nog göra fler sånna aktiviteter. Tips på hur ni varvar ner och liksom bara är utan att bli stressade?

 

 

Herregud, arbetet och vardagslivet gör att jag inte har en endaste minut över till någonting. Jag som vill ha bloggen och kunna kika tillbaka i, ha nytagna bilder till varje inlägg osv. Men i nuläget hinns ingeting med känner jag, och dygnets alla timmar känns för få.

Jag är inne på väldigt tuffa arbetsveckor med många pass och lite tid för återhämtning, det i kombination med barnen och allt annat som ska hinnas med gör att jag nästan ser lite dubbelt av trötthet, inte direkt patientsäkert alls.

 

Jag känner att det 'är kämpigt med allting just nu, jag borde vara tacksam och stolt över att ha klarat läkemedelsberäkningen och ha säkrat min plats vidare i utbildningen, att framtiden liksom är säkrad. Samtidigt så känner jag bara en stor inre stress inför allt som komma skall, pendlingen börjar igen, långa praktikperioder som blir praktiskt svåra att utföra pga avståndet och det faktum att man som förälder inte kan flytta ett par veckor, är jag ens redo att ha det ansvaret som en färdig sjuksköterska har om ett år?

Frågar som dessa cirkulerar i huvudet samtidigt som jag känner att det är mycket med barnen, jag vill vara den där mamman som orkar med och har mängder med tålamod, men i nuläget känner jag mig mestadels tjatig och sur. 

Jag känner mig lite osedd bland alla nu, känslan att vara lite bortglömd, esch vad jag svammlar. Är det något jag borde tänka på och ta till mig nu när jag är på en intensivvårdsavdelning och arbetar så är det att inte ta något för givet och leva för varje dag, uppskatta småting.

I nuläget känns bara allt lite kämpigt...