Helg igen <3

Och så var praktiken inom den kommunalavården över, jag känner mig otroligt lättad över det.
En vecka i skolan med stort grupparbete väntar innan vi ska ut i primärvården och praktisera och det ser jag fram emot. Där kommer jag blandannat få vara placerad ett par timmar på MVC och det är ju precis sådant jag är intresserad av att jobba med i framtiden och därför känns det extra spännande att gå med en barnmorska ett par timmar och se hur dom arbetar.
 
Igår möttes jag alltså äntligen av fredag och det betyder att jag fick träffa Henrik igen eftter ett par dagar ifrån varandra. Det är helt galet att jag kan längta så mycket efter bara en tid ifrån varandra.
Han skämmer bort mig med at köpa med sig mina favoritsaker så som granatäpple, chocklad och cola zero och sådana småsaker betyder så fruktansvärt mycket för mig. Känner mig lyckligt lottad som funnit denna kille <3
 
Slog på stort och bakade efterrätt igår som vi kunde äta tillsammans, och då är man speciell vill jag lova för att baka är långt ifrån min starka sida ;)
 
 

Vabbruari.

Nej nu får det vara nog!
Sedan i mitten av december så har sjukdomarna avlöst varandra, tre vändor med halsfluss och tre doser pencillin och barnen hinner bara vara friska ett par dagar innan den andra insjuknar. Nu var Ebba sjuk i söndags till tisdags och igår fick jag ett sms av mamma där det stod hon trodde Hugo hade feber, mycket riktigt 38,6 och liknande krupphosta. Det är väldigt påfrestande för mig, dels att jag vet att jag MÅSTE vara på min praktikplats och få ihop mina timmar och stressen det innebär att behöva lämna iväg sjuka barn till nära o kära när man allra helst vill vara hemma med dom själv och rå om dom.
Jag är iallfall sjukt tacksam för de som ställer upp och hämtar på dagis och passar när de är sjuka, utan er hade mina studier vara omöjliga att genomföra.
Nu hoppas jag de är slut med sjukdomar efter denna omgång med feber, vabbruari lever verkligen upp till sitt rykte.
Nedräkning, två prakikdagar kvar och imorgon får jag äntligen träffa Henrik igen - som jag längtat!
 
Sötnosen för ett par veckor sedan, nyklippt och frisk.
 

Ljuset i tunneln.

Jag börjar se slutet på prakikperioden inom komunal placering nu, tre dagar till att kämpa sig igenom sedan är det över för denna gången. Tyvärr har jag hamnat på ett ställe där handledarna inte direkt tar hand om sina studenter på bästa vis och jag har inte lärt mig något alls där jag varit. Igår fick jag därimot möjlighet att vara med en distriktsköterska och jag märkte hur de borde vara hela tiden, hon förklarade och undervisade allt hon gjorde och jag fick för första gången möjlighet att testa på att ta venprov. Det var pirrigt som bara den och tyvärr kom aldrig något blod men patienten jag stack var svårstucken och kanske egentligen inte optimal att testa på för första gången, men nu har jag försökt iallafall och hoppas få mer möjligheter inom kort.
 
Kom hem i tid igår och fick ett par välfrötjänta timmar tillsammans med barnen, guld värt att få hinna umgås lite innan de ska i säng. Syskonen lekte för en gångs skull väldigt bra ihop i flera timmar och pysslade på Ebbas beägran en fågelholk som hon hängde upp i vår lilla syrén på baksidan. Hon har så många ideer Ebba och kan skapa grejer av ingenting, haha jag undrar vem hon fått det ifrån? Jag är så långt ifrån kreativ man kan komma.
 
Dags att starta dagen, ska bli underbart att slippa ställa klockan på 04:45 varje dag sedan.
 

Tröttare än tröttast.

Trött, tröttare, tröttast!
Helgen bjöd inte på någon som helst återhämtning efter vfu-veckan, tre barn som alla har egna viljor och tidiga mornar. Tacksam jag fick spendera helgen med Henrik och att han ställde upp och hjälpte mig när jag hade problem att lösa det på annat vis. Natten bjöd dessutom endast på tre timmars sömn eftersom Ebba hade magont och hela eftermiddagen spenderades på akuten för att utesluta att det var blindtarmen som spökade. Mest troligt är att det är någon typ av urinvägsinfektion så nu inväntar vi svar på odlingen.
Trots lite sömn och hektiska dagar så är jag himla glad jag hade Henrik vid min sida, han gör mig så barnsligt glad och jag känner en sådan trygghet med den männsikan vid min sida, återigen är jag förvånad över att jag kan bli lika kär som man var vid femtonårsåldern, mysigt!
 
Nu ska jag krypa upp i soffan och sedan göra kväll, jag har en del sömn att ta igen.
Godnatt på er allesammans <3
 

söndagsångest.

Godmorgon söndag.
Helgen har gått alldeles fort och jag har inte haft någon möjlighet till återhämtning, bara tanken på att jag har en till sådan hektisk vecka framför mig gör så att jag känner lite lätt panik. Inte bara det att man pendlar och det innebär extra långa dagar, man är ju även på en prakikplats där man förväntas att lära sig något och jag gör mitt bästa för att suga åt mig allt nytt och det är utröttande! Sist men inte minst, under prakiken ska vi skriva en uppgift som innefattar elva sidor, när tusan ska jag ha tid för att skriva den? Och umgås med barnen? Och ordna hemmet?
Låt dessa veckor gå fort! 
 
Nu är alla barnen vakna och Henrik sover än, dags att förbereda frukosten och hålla koll på att barnen håller sams alla tre. Just nu har det byggs koja under vår trapp och där under sitter de tillsammans och kollar på barnkanalens app , rätt bedårande att se.
 
 
 

Tiden finns inte till.

Bloggen blir lidande under dessa perioder, men jag är hemmifrån cirka tolv timmar per dag och har knappt tid till annat än att sova när jag väl är hemma igen. Kan säga att det var helt underbart att inse att man gjort sina timmar tidigare än fyra igår och istället kunde sätta sig på halvtvå tåget hem mot Alingsås igen.
 
Väl hemma igen så möts jag av barnen som jag äntligen fick ett par timmar med att umgås innan läggdags och Henrik och hans son kom hem strax efter mig. Mysigt att sitta allesammans och äta tacos och bli omhålld i soffan medan alla barnen härjar runt. Jag är så galet tacksam att jag mött den människan, det kunde jag aldrig tro i somras när jag mådde som sämst. Han får mig att skratta och han får mig att känna mig trygg,  och jag är barnsligt kär som sagt.
 
Ska försöka hinka i mig mer kaffe ihopp om att vakna till liv och sedan hoppas jag snart vi är fler i soffan än jag och Hugo och ser fram emot en frukost där alla får plats eftersom vi har nytt köksbord här hemma sedan ett tag tillbaka.
 
 

En längtan efter helg.

Nedräkningen till helgen och till träf med Henrik har börjat, herregud så jag längtar efter fredag eftermiddag just nu.
Två hela arbetsdagar kvar och jag håller tummarna hårt att de blir givande, jag har ju varken fått ta blodtryck, venprov eller lindat ben tex som vi tränade oss på i KTC innan jul. Tanken är ju delvis att vi ska få öva på de moment vi lärt oss, men jag håller tummarna jag får möjligheten idag istället.
 
Igår var jag hemma en tmma tidigare än planerat, vilken grej att vara hemma lite innan fem istället för sex. Jag hann prata lite med barnen, städa av de värsta i hemmet och känna en liten känsla av vardag igen. Jag har faktiskt rejält dåligt samvete över hur lite jag träffar barnen under praktikperioden, men hur jag än hade vridit och vänt på det så hade jag inte kunnat göra något annorlunda. Jag får helt enkelt njuta ordentlit av ledigheten tillsammans i helgen med något roligt påhitt under lördagen och mellomys i soffan allesammans på kvällen.
Nedräkningen har börjat som sagt, helgen som ger mig möjlighet att kramas med han jag håller kär och möjlighet till att vara mer med barnen <3
 
 

En nedräkning.

Inte ens kaffet smakar något vidare klockan fem på morgonen, nej timman mellan fem och sex gör väldigt mycket för humöret och känslan över hur utvilad man faktiskt känner sig. Men det är onsdag, efter denna dagen har jag gjort 1/4 del av praktiken inom komunalvård och det får jag försöka vara tacksam över. Jag har tyvärr hamnat på ett ställe som jag inte trivs jättebra på och jag känner att jag inte lär mig något som jag inte kunnat inan, jättetråkigt verkligen eftersom det är de som är själva meningen med hela praktikperioden. Att få möjlighet att öva på de praktiska moment vi övat på så som blodtryck, venprov osv.
 
Ser galet mycket fram emot helgen eftersom det nu är bestämt att Henrik kommer hit med sin son och stanar hela helgen. Kaosartat imellanåt med tre ungar med tre olika viljor, men mysigt som bara den att vara alla fem också.
Förhoppningsvis så är vädret på vår sida så man kan ta en utflykt någonstans, samla frisk luft ordentligt eftersom det känns som om jag suttit instängd alldeles för länge nu.
Nedräkningen till helgen börjar nu <3
 

Stressig tid framöver.

Godmorgon.
Klockan ringde fem, nu sitter jag i soffan med mitt morgonkaffe och låter barnen sova några välförtjänta extra minuter. Jag gillar inte att behöva slita upp dom och ta dom till fritids/dagis så tidigt, det måste vara jobbigt för dom också och befinna sig i en högljudd miljlö i flera timmar.
 
Jag siktar framåt, längtar tills denna period är över och då allt kan lugna sig en aning. Jag må vara en person som gillar och ha och göra men jag fungerar fruktansvärt dåligt i stress och min kropp stänger av totalt medan humöret går i bott. Inte trodde jag att det kunde vara sån fruktansvärt stor skillnad på att plugga på folkhögskola och högskola och att nivån skulle skiljas så mycket. Det krävs mycket av en helt enkelt, och jag kan bara hoppas att mitt jävlarannama räcker ;)
 
 

Första dagen.

Och så var första dagen på min praktik avklarad och jag kom innanför dörren strax efter klockan 19 eftersom tåget jag skulle ta hem var över en timma sent. Jag hatar att pendla, hatar att vara beroende av att tåg ska fungera för att få någon som helst tid med barnen. Idag kom jag hem, la i två maskiner tvätt och förberedde morgondagens kläder och la barnen i säng. Det känns förjävligt att knappt ha hunnit umgåtts med dom alls men de måste sova eftersom klockan ringer vid fem imorgon, jag misstänker att praktikperioden kommer köra slut på mig totalt eftersom jag känner mig helt förstörd och sönderstressad efter redan första dagen. Vissa dagar är helt enkelt värre än andra som ensamstående, men jag ska nog klara mig igenom detta med såklart. Får ha min egna lilla privata hejarklack som hejar på mig när jag själv inte tror att det kommer fungera.
 
Får passa på och hämta andan ett par minuter och packa väskorna inför imorgon innan barnen återigen vaknar och vill komma ner till min säng, men inatt ska jag för en gångs skull njuta av att ha dom nära eftersom jag knappt träffat dom alls idag <3
 
 

Underbar helg som var.

Och så var man tillbaka hemma igen efter två dagar hemifrån. Borta bra men hemma bäst sägs det ju? Men helt ärligt hade jag ingen som helst hemlängtan och hade gärna stannat kvar och umgåtts med killen som får mig må sådär bra.Det må vara läskigt att öppna sitt hjärta så som jag gjort nu, men det är helt fantastisk känsla att vara  sådär galet kär som jag är just nu. Den känslan hade jag helt glömt av, jag känner mig som en fjortonåring igen och beter mig säkert därefter ;)
 
Fredagen bjöds på färska kräftor, mys i soffan och massor av skratt i vanlig ordning. Under lördagen passade vi på och flyttstäda hans förra lägenhet och under kvällen följde vi mello ifrån soffan, helt ärligt tycker jag det var en dålig omgång. När jag  senare hade bäddat ner mig i sängen sedan så försvinner Henrik bort en stund, jag är övertygad om att han ska springa ut och köpa godis eller liknande när han tar på sig ytterkläderna. Några minuter senare kommer han tillbaka och säger till mig att klä på mig igen och ta på mig skor och jacka också. Blir ledd ut i köket där köksfönstret står öppet och jag ser hur han gått ut på taket utanför och lagt ut två filtar. Ut genom fönsrtet klättrar vi och ligger sedan på taket tätt intill varandra, under en filt och kollar på stjärnorna. Kunde inte fått någon mer fin och spontan upplevelse än så på alla hjärtans dag <3
Är så tacksam jag täffat denna människa, han får mig och skratta med hela själen och jag mår  så otroligt bra i hans närhet.
Nu ska jag bara lära mig  förhålla mig  till allting, jag är inte van vid komplimanger och sånna här fina gester. Ingen har någonsin gjort något liknande för mig och jag är säkert dålig på att visa min uppskattning tillbaka.
Men eftersom jag vet du läser : Tack för att du är du och allt du gjort för mig i helgen <3

Ett rosa set.

 
Som blivande sjuksköterska så måste jag nästan ha ett litet set med stetoskop och blodtrycksmarchette hemma, och rosa känns ju väldigt passande för mig faktiskt :) Så nu övas det på nära och kära här hemma så jag kan vara mer säker sedan när jag är ute på praktik och förväntas kunna ta det ordentlit på patienterna.
 
 

En fredag tillsammans.

Godmorgon fredag.
 
Jag kämpade på med den jobbiga uppgiften igår och har därmed en ledig dag idag, jag tänker ta vara på den på bästa sätt med barnen eftersom dom åker till sin pappa sedan i helgen. Tanken är att vi sätter oss på tåget mot Göteborg och besöker lek och buslandet ett par timmar och sedan lämnar jag av barnen direkt hos deras pappa på hans jobb i Göteborg och åker själv vidare och tillbringar helgen hemifrån.
 
Statusen just nu :'
 
 
, Innan separationen hade jag aldrig varit ifrån barnen mer än ett dygn när jag jobbade och jag trodde det skulle bli omöjligt att klara en hel helg. Men nu har jag börjat vänja mig och kan försöka uppskatta egentiden jag har på ett annat vis. Då har jag två mornar att sova ut, att ladda batterierna och bara vara Emmelie för en stund istället. Varannan vecka boende hade jag aldrig klarat, varannan helg är lagom nog och jag tror barnen mår bäst av att ha ett ställe att bo mer på när de är unga.
 
Nu ska vi starta morgonen här hemma, har vart vaken sedan Ebba kom ner och väckte mig 05:20...
 
 

En torsdag.

Torsdag redan och jag har mentalt redan tagit helg eftersom jag inte ska pendla mer denna vecka utan sysselsätta mig med hemmastudier. En jobbig uppgift ska skrivas idag och jag vet inte hur jag ska kunna binda ihop den till en bra text. Ibland undrar jag vad tusan jag gör på högskola? Tjejen som inte gick ur gymnasiet och aldrig varit direkt intresserad av skolan, men det visar ju verkligen att människor kan förändras. De som kände mig för tio år sedan trodde nog aldrig det här, helt ärligt vet jag inte ens om dom trodde jag skulle vara i livet idag. Mot alla odds står jag där jag står idag, jag har en lång väg kvar men med min envishet ska jag nog nå hela vägen fram.


 
Nu får det bli en paus för lite matlagning och städning innan jag fortsätter

Praktiken närmar sig.

Veckorna av praktik närmar sig, nästa vecka är det dags och det är dom veckorna jag skjutit fram att tänka på hela tiden. Anledningen till att jag sökte mig till en helt annan högskola än Skövde berodde på stor del på praktikperioderna, hur tusan ska jag klara flera veckor på annan ort med vårdens arbetstider och samtidigt vara ensamstående?
Jag har fortfarande ingen lösning, ska ringa dit idag och få tider och förhoppningsvis kunna böna och be om att de ska ha lite överseende med min situation och hoppas att det går att få ihop och fungerar rent praktiskt. Men jag hatar att förklara min sitation, att skylla på att jag är ensamstående  och boende tio mil ifrån praktikplatsen och kräva att folk tar hänsyn till de. Jag vill kunna köra på och slippa tänka på sådant, jag ogillar ju starkt att ställa till bekymmer för andra människor.
 
Dags att lägga alla tankarna åt sidan, fortsätta dricka morgonkaffet och göra sig ordning och kämpa sig igenom kommande dag med seminarium och resor.
"Bit ihop eller bryt ihop"
 
 
 

Att öppna hjärtat på nytt.

 
Att efter ha blivit ordentligt sårad och varit på botten och vänt så är det otroligt läskigt att våga öppna sitt hjärta på nytt igen. Stundtals är jag livrädd att bli sårad på nytt och andra dagar så njuter jag bara av den underbara känslan att vara nykär. Jag kan inte gå hela livet och vara rädd för vad som eventuellt kan hända, jag måste bli bättre att bara sänka garden och låta och saker och ting hända och ta det därifrån. Det som ställer till det mest för mig själv är mina hjärnspöken, jag överanalyserar allt som händer omkring mig och det skapar så mycket onödig stress. Varför inte bara ta det för vad det faktiskt är och inte inbilla sig problem som inte existerar?
Lättare sagt än gjort, men bara jag kan göra förändringen och det är dags att försöka ta kontroll över sina egna tankar nu. I tio års tid har jag föreställt mig det värsta för att vara förberedd på att bli sårad om det skulle ske, bättre att vara lycklig och ovetande? Men hur tränar man bort ett beteende man levt med så länge?

Nionde februari och vår.

 
Idag kom våren till Alingsås och som mest visade temperaturen 11 grader i skuggan! Förstår ni vilken helomvädning från ena dagen till den andra?
Såg fram emot en långpromenad med Ebba på cykeln och Hugo nerpackad i vagnen i morses, men tyvärr fick vi punka bara en bit hemifrån och fick vända hemåt igen. Den friska luften gav iallfall massor med gott humör för att klara resten av dagen.
 
Besökte vårdcentralen efter fyra dagar med feber på Hugo och det visade sig att nu var det hans tur att få halsfluss. Ebba hann bara avsluta sin pencillinkur innan bakterierna hoppade vidare över till lillebrorsan. Nu hoppas vi medicinen gör verkan snabbt så jag är redo för studierna igen, för med sjukling hemma så hamnar man efter väldigt fort vill jag lova.
 
 

Solsken piggar upp.

Solsken kan pigga upp vilken trött morsa som helst och det var riktigt skönt att komma ut och få lite frisk luft i förmiddags när vi promenerade mot Ebbas gymnastik. Jag är så himla beroende av vädret och hela mitt humör förämdras helt och hållet om solen visar sig, så vi slog på stort och gjorde lite plockmat till lunch.
 
 
Hugo är tyvärr fortfarande sjuk i feber och är inte alls pigg stackaren. Jag har en tanke att det är Ebbas halsfluss bakterier från förra veckan som har delats vidare till Hugo men satt sig i magen på honom eftersom han klagat på magont sedan fredags. Får hoppas det går över tills imorgon, annars blir det en tur till vårdcentralen och se vad dom säger.
 
 

Gravidfotgrafering på bf-dagen.

Mitt i sjukstugan så hann jag med en liten gravidfotografering på självaste bf-dagen! Nu längtar vi att se vem som gömmer sig i min sysslings mage, jag tror stenhårt på att hen dyker upp 11/2 medan Ebba tror på 14/2 <3
 
 
 
 

Frukost och sjukdom.

 
Lördagsfrukosten är i magen och vi alla tre är mätta och belåtna, att laga scones gör vi mycket sällan men det var uppskattat hos barnen så får väl bli bättre på att baka.
Återigen är sjukdom på besök hemma hos oss, när jag hämtat hem barnen igår så visade de sig att Hugo hade nästan 39 graders feber, jag hoppas det är något snabbt övergående och att det inte är Ebbas förra halsbaciller som hon delat med sig av innan pencillinet gjorde verkan. Tre dagar var vi friska innan det slog på igen, vabbruari är en härlig månad inte sant?
 
Nu ska vi hjälpas åt och städa ordning lite här hemma under morgonen, sedan får vi se om Hugo kan få komma hem till sin pappa ett par timmar så att jag och Ebba kan åka iväg till simhallen som jag lovade i början av veckan.
Önskar er en fin lördag!
 
 

Fredagens morgon.

Godmorgon fredag.
 
Ett par hektiska dagar börjar gå mot helg, jag har en dag kvar med studier och avslutar eftermiddagen med en arbetsintervju inför sommarens arbete. Det där med att studera heltid, det inneär ju att man aldrig får någon semester och det saknar jag som bara den, att ha fyra veckor fria under sommaren.
 
Denna helgen är min med barnen, jag har väl egentligen inga planerade aktiviteter mfen tänkte att vi skulle försöka hitta på något lite extra så som ett besök i simhallen eller liknande. Det var längesedan vi hittade på något sådant, helgerna går så fort ändå och det är alltid så mycket man ska hinna med.
Efter skola och förskola idag så tar vi och köper fredagsmys, tänder ljus och tar en kväll framför tvn alla tre och på startar in helgen på bästa möjliga vis.
 

En ny kille.

 
Är det samma unge som i morses må tro?
Jag älskar han som långhårig men när håret börjar bli stripigt och det hänger ner i ögonen så tycker jag det är på tiden att klippa honom, och Hugo tycker alltid han blir så fin och väljer alltid att avsluta allt med lite rosa färg. Jag tycker pojkarna ser så mycket större ut så fort de varit iväg och klippt sig, min lilla treåring ser nästan ett år äldre bara över dagen.
 
Nu blir det barnprogram ett par minuter till och sedan läggdags, klockan ringer vid fem imorgon och seminarium väntar mamman i familjen.
- Trevlig kväll på er.
 

Onsdag.

 
Igår plingade det på dörren och matleveransen kom, återigen granatäpple hemma och ingen är nöjdare än jag. Börjar få lite panik inför att sesången snart är över och äpplerna blir dyrare och dyrare, det är verkligen fruktansvärt gott att ha på flingor och på gröt till frukosten.
 
Ebba har sovit hos sin pappa inatt och Hugo ska snart tll förskolan, sedan väntar en dag framför datorn med plugg och massa kaffe för mig. I eftermiddag vankas klipptid för lilleman som blivit väldigt långhårig under vintern, han blir alltid så stor efter besök hos frisören.
 
Ha en fin onsdag!
 

En bättre dag idag.

Gårdagens humör hängde kvar lite men jag försökte att fokusera på det positiva och dagen blev iallfall bättre än var söndagen var.
Vid lunch idag fick jag reda på att tenta svaren för de tre tentorna som jag hade under en vecka hade kommit upp. Livrädd och nervös så loggade jag in på studentprotalen och möts av att jag blivit godkänd på de alla tre! Hur tusan är det möjligt? Jag är så fruktansvärt glad och ganska stolt över mig själv också, det här hade ingen kunnat tro om mig för tio år sedan kan jag lova.
Så nu har jag firat med en chockladbit här hemma i lugn och ro. En chockladbit som jag dessutom höll på att bli helt av med igår när jag smygde ner den i påsen på affären och lyckas få avstämmning. Barnen ser chokladen på rullbandet och frågar vem det är som köpt den när det inte är lördag? Kassörskan och min mamma skrattade gott åt mig när jag fick stå och förklara för barnen ;)



Ibland blir det för mycket av allting.

Varje dag är ett evigt pusslande för att få vardagen att gå ihop.
Jag sitter varje veckoslut och kollar scheman, planerar med tåg och inser att jag inte klarar veckan utan att ta hjälp med hämtning  av barn från nära och kära.
Det tär på krafterna att var eviga vecka försöka lösa allting, vem ska hem barnen? Vem ska ta ut hundarna? Hur kommer tågen att gå och hur ska jag få tid till matlagning och slutligen dessutom hinna studera ?
Ibland säger bara kroppen stopp och allting svämmar över och man brister i gråt. Idag har varit en sådan dag då allting känts tufft och framtiden oviss, ännu värre att dessutom behöva visa den sidan för någon som man absolut inte vill visa den sårbarheten för.
Jag är ibland i behov av uppskattning och lite extra stöttning, även om folk tror jag är en stark tjej som klarar det mesta så kan skenet bedra mer än vad man tror.
Utåt sätt är jag alltid stark, insdan kan se ganska annorlunda ut.
 
Vi tog en sista hemmadag för att ha låtit det gått två feberfria dagar för Ebba. Nu får de hålla sig friska framöver<3